Branschorganisationen Svensk Torv menar att journalister är obalanserade och okritiska i sin rapportering när torvbrytning diskuteras. Vi känner oss nu nödsakade att bemöta debattartikeln, skriver Åsa Kasimir och Amelie Lindgren, forskare i naturgeografi vid, Göteborgs universitet.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln: Den okritiska inställningen till aktivister är ett samhällsproblem i Land Skogsbruk.
Branschorganisationen Svensk Torv menar att journalister är obalanserade och okritiska i sin rapportering när torvbrytning diskuteras. För att få gehör för sin sida publicerar de ännu en förvillande artikel där de påstår att användning av torv är hållbart. Vi känner oss nu nödsakade att bemöta debattartikeln från Svensk Torv där det framförs vilseledande argument som också länge har gått att läsa på föreningens hemsida.
Det här påstår Svensk Torv och här våra invändningar:
• Torven en naturprodukt
– Nej, torvmark är värdefull natur som ackumulerat torv under tusentals år sedan istidens slut och innehåller stora mängder kol som nu i klimatkrisen behöver vara kvar i den våta marken.
• Torven är nödvändig för livsmedelsförsörjningen
– Nej, det mesta av maten odlas på åkermark som varken är organogen eller använder torvkrukor.
• Torv är nödvändigt för trädgårdsodling
– Nej, det finns annan jord och kompostmaterial. Innovation inom detta område hämmas även av att torven är ett billigt alternativ.
• Torvbrytning är klimatpositivt med klimatnytta
– Nej, tvärtom skapar den stora utsläpp av koldioxid. År 2021 producerades torv som motsvarar ett utsläpp på 500 000 ton koldioxid. Sveriges rapporteringsmetod innebär en successiv nedbrytning av trädgårdstorven, vilket kommer att påföra våra barnbarnsbarn en klimatskuld för den trädgårdstorv som används nu. Varje hektar med torvbrytning ger stora utsläpp; torvbrytning är en hotspot för utsläpp av koldioxid.
• Torv bryts på redan dikade marker, med tillstånd från myndigheter. När torven är slut restaureras marken till ny natur.
– Torvbrytningsföretagen kan inte friskriva sig med hänvisning till tidigare dikning eftersom dikning pågår hela tiden på torvtäkten. Området går inte återställa till den natur den var under vår tidshorisont, eftersom det tar många tusen år. Ett tillstånd från myndigheter behöver inte betyda hållbar verksamhet.
• Torvbrytning bedrivs av torvbönder
– Nej, det är framförallt en industriell verksamhet som bedrivs av företag som till exempel Neova som till häften ägs av finska staten.
Om och om igen hävdas att torv är nödvändigt för svensk livsmedelsförsörjning. Tvärtom bidrar torvindustrin till stora utsläpp vilket driver på klimatkrisen som redan nu slår hårt mot Sveriges bönder. Svensk Torv har med sin lobbyverksamhet lyckats att skönmåla torvbrytningen till den grad att riksdagsledamöter skrivit motioner för mer torvbrytning i Sverige. Samtidigt avvecklas torvanvändning exempelvis i Storbritannien och Finland.
Klimatnegativ verksamhet som torvbrytning bör avslutas även i Sverige eftersom den är oförenlig med målen om utsläppsbegränsningar i EUs klimatlag. Med den bakgrunden förstår vi att Svensk Torv slåss med näbbar och klor för att få fortsätta en lönsam verksamhet.
Om Svensk Torv ska bli trovärdiga framöver behöver även de framföra sanningsenliga fakta och inte egna påhitt.
Åsa Kasimir, docent i naturgeografi.
Amelie Lindgren, Fil.Dr i naturgeografi.
Institutionen för Geovetenskaper, Göteborgs universitet.
