Vår viktigaste naturresurs kräver politiskt ledarskap

Sverige är skog. Mest påtagligt märker man det när man färdas i landet eftersom två tredjedelar av landytan täcks av skog. Men det handlar om mer än mängd, även om det finns stadsbor som blir nervösa om de inte trampar på asfalt, så sitter skogen djupt i den svenska folksjälen. Många tycker om att vistas i skogen och känner att de har en relation till den. Oftast handlar det då om skogen i närheten eller utflyktsmål man gärna återvänder till.
Skogen ska uppfylla många behov och önskemål. I grunden har den länge varit en förutsättning för att kunna bo i vår del av världen genom att ge ved och byggnadsmaterial. 

I drygt hundra år har den varit råvara för skogsindustrin som gett jobb och välfärd till stora delar av landet. Samtidigt har skogen genom att virkesförrådet ökat varit en stor kolsänka.
Till det kommer miljörörelsens krav som gått från att skogen ska brukas mer miljövänligt till att stora delar av den inte ska brukas alls. Och så det breda allmänintresset om skogen som plats för lugn och ro, utflyktsmålet för en picknick, fri lek för barnen eller svampplockning. Det säger sig själv att önskemålen är oförenliga och att det är svårt att nå en lösning som alla är nöjda med.
Sverige har i viktiga frågor varit bra på att hitta kompromisser. Man kan just nu se det i avtalen på arbetsmarknaden. Ingen är riktigt nöjd, men åtminstone på de flesta avtalsområdena blir det avtal och inte öppna konflikter.

Men i skogsfrågorna verkar det vara omöjligt att göra upp och gå vidare. Det politiska ledarskapet har varit svagt och de socialdemokratiskt ledda regeringarna som vi haft fram till i höstas hade så stora interna motsättningar att de ofta skyfflade frågorna fram för sig. Den nya regeringen har haft en mycket låg profil, men det var bra att man sa ifrån och gick emot förslaget att inte klassa biobränsle som förnybart.

Sverige har ett antal industrier och branscher som har stor betydelse för att vi ska vara ett utvecklat välfärdsland. Skogen och skogsindustrin är en av dem, men är också speciell på ett viktigt sätt. Den finns i hela landet, och den ger jobb och inkomster i hela landet. Om vi plockar bort stora delar av skogsarealen från det aktiva skogsbruket är det främst människor utanför städerna som drabbas.

På lite sikt kan en ny konfliktlinje komma mellan de som har skogen som utflyktsmål och de som styr naturreservaten. Att helt lämna skogen utan åtgärder kommer att leda till ett ogenomträngligt plockepinn av stockar som kommer att avskräcka de flesta besökare.
Det är dags för den nya regeringen att visa färg och börja ägna sig åt Sveriges viktigaste naturresurs skogen.