Systemet med nyckelbiotoper missbrukas
Den springande punkten är hur vi ser på vår skog i Sverige. Är det ett museum, en urskog som inte får röras eller användas? Det skriver Sverigedemokraternas miljöpolitiska talesperson Martin Kinnunen.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Naturskyddsföreningen har överklagat ett beslut från Skogsstyrelsen om att ta bort viss information om så kallade nyckelbiotoper från myndighetens interna och externa karttjänster. Vi i Sverigedemokraterna kommenterar gärna detta med nyckelbiotoper lite närmare, eftersom vi länge varit kritiska till den rådande ordningen.
Detta var ett från början ganska rimligt och avvägt system som handlade just om kartläggning och insamlande av information. Sedan har antalet nyckelbiotoper liksom löpt amok och plötsligt ska ganska ordinära skogsområden plötsligt ”skyddas”, vilket innebär att enskilda skogsägare lider ekonomisk skada. Det vill säga de kan inte skörda de ekonomiska frukterna av generationer av arbete med att vårda och sköta skogen.
I debatten får man ofta uppfattningen att den svenska barrskogen hotas av någon sorts massutrotning, inte minst Naturskyddsföreningen låter påskina detta som ett led i sitt politiska projekt. Målet är uppenbart att kraftigt kringskära möjligheterna att bedriva kommersiellt skogsbruk i Sverige. Genom sin förlängda arm Miljöpartiet drev man detta i regeringsställning under flera år.
Sanningen är att bilden av massutrotning i Sverige är direkt felaktig. De senaste årtiondena har Sverige endast förlorat enstaka skogslevande arter och det handlar väsentligen om arter som har funnits i lövskogsmiljöer i södra Sverige.
På denna lista återfinns exempelvis mellanspett och svart stork. Det är verkligen tråkigt att dessa fåglar inte har siktats i Sverige på ett antal år, men det har inget med skogsbruk i barrskogsbältet att göra. För övrigt finns dessa arter kvar i andra delar av Europa.
Den springande punkten är hur vi ser på vår skog i Sverige. Är det ett museum, en urskog som inte får röras eller användas? Alltså det finns redan mycket stora arealer i Sverige, som är undantagna från normalt skogsbruk. Men merparten av skogen existerar i ett dynamiskt samspel med människan. Skogen vårdas och gallras och står sedan ganska orörd under årtionden och hyser då ett rikt djurliv. Sedan avverkas den inom ramen för ett ganska strikt regelverk – och återplanteras. På så vis har vi under decennier faktiskt ökat virkesförrådet i Sverige.
I denna dynamik kan biotoper komma och gå. Beståndsgränser, hyggen och gallrad skog utgör i sig biologiska nischer för många arter. Arter ska dock i normalfallet inte skyddas på individnivå, då blir det Disney och Bambi, istället ska vi tillse att Sveriges artrikedom består på ett generellt plan.
Den så kallade Skogsutredningen har ifrågasatt systemet med nyckelbiotoper, ett ställningstagande som Sverigedemokraterna instämmer i. Ett problem i sammanhanget är att registreringen har missbrukats för nån sorts aktivism, med det konkreta resultatet att skogsägare lidit ekonomisk skada eftersom man inte har kunnat föryngra sin skog.
Hur Skogsstyrelsen har resonerat när man har tagit bort viss information om nyckelbiotoper får man redogöra för själva. Och vi i Sverigedemokraterna lägger oss inte i den juridiska uttolkning av lagen som Naturskyddsföreningen nu efterfrågar.
Däremot kan vi tänka oss att ändra på lagen om så krävs.
Martin Kinnunen (SD)
Miljöpolitisk talesperson
Riksdagsledamot