Landsbygden behöver ett flexibelt strandskydd
En av höstens politiska stridsfrågor är reglerna för strandskydd. Ett land med så mycket oexploaterad kust och strand borde kunna ha ett flexiblare regelverk, tycker Lena Johansson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Strandskyddet är en av de frågor som kan spräcka regeringen i höst. Centerpartiet säger sig ha fått löfte från statsministern att ett förenklat strandskydd ska finnas med i regeringsförklaringen, vilket regeringskollegan Miljöpartiet säger bestämt nej till. Men utan stöd från Centern blir det omöjligt att få en rödgrön budget godkänd av riksdagen.
Utredningen "Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd" lämnades över i december förra året. Den föreslog bland annat ett flexiblare strandskydd på landsbygden och att skyddet tas bort vid sjöar som är mindre än en hektar, vattendrag som är smalare än två meter och runt anlagda vatten som skapats efter 1975.
Utredningen var inte enig, utan följdes av en rad särskilda yttranden. Ett av dem var från LRFs representant, äganderättsexperten Erik Evestam, som bland annat ville ta bort omsättningsgränsen för undantaget i strandskyddet för areella näringar. Det drabbar nämligen de många deltidsjordbruken hårt.
I ett land med så mycket kust, sjöar och vattendrag kan utredningens förslag tyckas vara rimliga. Men i debatten som följt har kritikerna i stället beskrivit utredningsförslagen som allvarliga hot mot allemansrätten, den biologiska mångfalden och människors möjlighet att över huvudtaget få tillgång till stränder.
– De som inte har råd att köpa en strandtomt och bygga hus ska också ha möjlighet att vara i strandområden och njuta av den fantastiska miljön, sade Miljöpartiets språkrör Per Bolund i en intervju.
Sanningen är den att det är främst i storstadsområden som exploateringsgraden i strandnära områden är hög. I Danderyds kommun norr om Stockholm är 69 procent av strandlinjen exploaterad, medan det i Jokkmokk handlar om 1,4 procent. I många landsortskommuner råder det knappast någon brist på tillgängliga strandområden.
Det är lätt att få känslan att kritiker i städerna vill att landsbygden ska vara orörd. Ett jättelikt rekreationsområde som kan utnyttjas på fritiden. Men att bo i och leva av naturen året runt kräver helt andra förutsättningar. Om det ska vara möjligt måste även landsbygden kunna förändras och utvecklas. Och då måste absurditeter som att husbyggen stoppas vid torrlagda bäckar eller tomtägare förbjuds att klippa gräset intill ett vattendrag bort.