Tre historiska dammar ledde till ett domstolsärende som kostade makarna Björn och Britta Carlsson över 300 000 kronor att vinna. Det blev också ett exempel på när länsstyrelserna använder rättsprocesser mot privatpersoner för att räta ut frågetecken kring sitt tillsynsansvar.
Det började i januari 2016 med ett telefonsamtal om att länsstyrelsen skulle påbörja tillsyn av de tre dammarna vid Ackkärrs gård väster om Storfors. Några dagar senare kom en begäran som gav makarna Björn och Britta Carlsson tre veckor på sig att lämna in dokumentation.
Av de cirka 10 000 dammar som finns i Sverige byggdes en stor del på 1600- och 1700-talen för att möjliggöra järnbruk och kvarnar och när Miljöbalken infördes 1998 rådde ingen tvekan om att tillstånd enligt äldre lagar skulle fortsätta att gälla.
Men under de senaste åren har ett antal domstolsavgöranden kring vattenkraftverk och elproduktion pekat i en annan riktning. Beträffande Ackkärr slog länsstyrelsen redan inledningsvis fast att det rörde sig om vattenverksamhet trots att kraftproduktionen upphörde 1924 och trots att ingen av de tre aktuella dammarna regleras aktivt.
De ger självfallet heller inga intäkter.
– Vi upplevde kommunikationen från länsstyrelsen som väldigt aggressivt hållen. Men vi gjorde en ordentlig research, skickade in en 45-sidig utredning inklusive ett 20-tal kopior på historiska tillståndsdokument och trodde att allt skulle vara klart, säger Björn Carlsson.
Genom dokumenten från olika arkiv kunde det styrkas att dammarna alla hade tillstånd och funnits sedan åtminstone 1700-talet. Ackkärrsdammen är inte ändrad sedan rikskanslern Axel Oxenstierna var där och inspekterade den 1638.
Därför kom det som en chock när det dök upp ett föreläggande om att ansöka om lagligförklaring och tillstånd, alternativt utrivning. Det var förenat med en tidsfrist på 18 månader och ett totalt vitesbelopp på 200 000 kronor.
– Vitesbeloppen var rent kränkande. Det var som om det gällde akut risk för liv och egendom trots att här har sett likadant ut i hundratals år, menar Björn Carlsson.
Med en långvarig yrkesbakgrund inom vattenkraftssektorn och juridiska kunskaper var det givet för honom att ta strid i domstol.
Efter att först ha fått vitesföreläggandet hävt av mark- och miljödomstolen i Vänersborg vann makarna Carlsson sedan en fullständig seger när Mark- och miljööverdomstolen strax före jul upphävde hela länsstyrelsens beslut.
Sjöarna Acktjärn och Hållsjön är del av ett omfattande vattensystem i Storfors kommun med slutligt utlopp i Vänern.
Cirka 80 procent av sjöarna hålls med hjälp av dammar. Om dessa rivs ut skulle hela landskapet förändras av vattensänkningen.
Området kring Ackkärr har i länsstyrelsens inventering "Ditt Värmland" utpekats som särskilt skyddsvärt och omfattas av kulturmiljöskydd.
Området inklusive vattenbyggnaderna är också av Riksantikvarieämbetet klassat som fornlämning.
Vattennivån i dammarna har varit oförändrad i åtminstone 300 år.
KÄLLA: BJÖRN CARLSSON
[bild]
Men det har kostat – i både tid och pengar. Björn Carlsson uppskattar att de har lagt ungefär 1 000 arbetstimmar på ärendet samt över 300 000 kronor i framför allt ombudskostnader. Utifrån reglerna i miljömål måste varje part bära sin kostnad oavsett utgången i målet.
Deras juridiska ombud, advokat Agnes Larfeldt Alvén, menar att den tilläggsbestämmelse i Miljöbalken som trädde i kraft vid årsskiftet – att hävdvunna rättigheter även fortsättningsvis ska gälla som tillstånd – gjorde att en av kärnfrågorna i målet redan var klarlagd.
Förutsättningen är dock att det finns dokumentation om dammens tillkomst även om den knappast behöver vara lika omfattande som i Björn och Britta Carlssons fall.
Agnes Larfeldt Alvén konstaterar att det finns andra vattenärenden där just Länsstyrelsen Värmland har förelagt om viten men fått besluten undanröjda av domstol.
– Vitesbeloppen är anmärkningsvärda. Sedan tycker jag att det är dålig myndighetsutövning att gå in så här hårt när hela branschen avvaktar en ny lagstiftning och det råder osäkerhet, säger Agnes Larfeldt Alvén.
Länsstyrelsen flaggade tidigt för att den skulle kunna komma att kräva miljöåtgärder av Björn och Britta Carlsson men några sådana har aldrig specificerats trots att myndigheten skickat in inlagor på sammanlagt 80 sidor och bilagor på 2 100 sidor.
Till saken hör att medelvattenflödet är så litet att det inte är någon idé att bygga fiskvägar samt att det finns naturliga fallhöjder som är betydligt högre än dammarnas.
– Vi blev aldrig kloka på vad de ville annat än att vi skulle söka tillstånd. Det var som om de ville att vi skulle lägga hundratusentals kronor på miljöutredningar som de själva inte kunde bekosta, säger Björn Carlsson.
– Länsstyrelsen ansåg det vara viktigt att fastställa gränserna för sitt tillsynsansvar men varför vi skulle beröras av det förstår vi inte, säger han.
