Verktyg för bättre och snabbare hästvård
Debatten bör inte handla om ja eller nej till ViLA för häst, utan om hur ett system kan utformas där våra hästar kan få ännu snabbare och bättre vård. Det skriver Viktoria Östlund, ordförande i LRF Häst.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattinlägget: Villkorad användning av läkemedel inget för häst av Peter Kallings, sakkunnig häst, Svenska Djurskyddsföreningen.
Det är positivt att frågan om villkorad läkemedelsanvändning (ViLA) för häst diskuteras öppet. En hög djurvälfärd och en ansvarsfull läkemedelsanvändning är helt avgörande och just därför behöver vi också utveckla arbetssätt som bättre möter hästnäringens verkliga utmaningar. LRF delar uppfattningen att läkemedelsanvändning ska ske under kontroll och med tydlig veterinär förankring. Men vi delar inte slutsatsen att ViLA för häst skulle innebära ett riskfyllt experiment. Tvärtom handlar det om att skapa ett mer systematiskt, förebyggande och kvalitetssäkrat djurhälsoarbete, där smittskyddet stärks och där ansvarsfördelningen blir tydligare än i dag.
I dag saknar hästnäringen ett motsvarande strukturerat arbetssätt för sitt djurhälsoarbete som finns för andra djurslag. Ett ViLA-system innebär i grunden en djurhälsoplan med krav på förebyggande arbete, tydliga rutiner och regelbunden uppföljning tillsammans med veterinär, vilket stärker smittskyddet i vardagen och minskar risken för både akuta utbrott och långdragna sjukdomsförlopp.
Det är också viktigt att tydliggöra vad ViLA faktiskt innebär. Det handlar inte om att hästägare ska behandla djur på eget bevåg, utan om en strukturerad samverkan mellan veterinär och hästhållare, där utbildning, dokumentation, uppföljning och tydliga instruktioner är centrala komponenter. Syftet är att skapa bättre förutsättningar för tidiga insatser, inte att öka den okontrollerade läkemedelsanvändningen.
Farhågor om antibiotika och djurvälfärd behöver tas på allvar, men även här är det viktigt att se helheten. Ett mer förebyggande arbetssätt, med bättre smittskydd och tidigare insatser, minskar risken för att tillstånd förvärras och därmed också behovet av mer omfattande behandlingar. Samtidigt stärks uppföljningen genom att all läkemedelsanvändning dokumenteras och från 2026 rapporteras nationellt, vilket ger helt nya möjligheter att analysera och säkerställa ansvarsfull användning över tid.
Att avfärda möjligheten till ViLA för häst innebär också att ett djurslag utesluts från en modell som redan i dag fungerar för andra lantbruksdjur. LRF:s utgångspunkt är att frågan behöver utredas och anpassas till hästens förutsättningar, med tydliga krav på utbildning, ansvar och djurvälfärd LRF ser att ViLA särskilt kan vara ett relevant verktyg i verksamheter som ridskolor och avelsverksamheter, där förutsättningarna för ett strukturerat förebyggande arbete ofta är goda. När det gäller tävlingsverksamhet är det respektive sportorganisation, utifrån sina regelverk, som gör egna bedömningar av om och hur ViLA kan tillämpas.
Debatten bör därför inte handla om ja eller nej till ViLA för häst, utan om hur ett system kan utformas för att stärka både smittskydd, djurvälfärd och ett långsiktigt hållbart system där våra hästar kan få ännu snabbare och bättre vård. För hästens bästa sker det genom tätt samarbete mellan veterinärer och hästhållare. Med rätt utformning är ViLA inte ett risktagande, utan ett steg mot en mer professionell och robust hästnäring.
Viktoria Östlund
Ledamot i LRFs förbundsstyrelse och ordförande i LRF Häst