Svenska konsumenter och politiker har tagit för givet att tillgången på livsmedel är självklar. Det inte svenska bönder producerar kan importeras. Men riktigt så enkelt är det inte, skriver Lena Johansson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Först pandemin och senare kriget i Ukraina har ökat medvetenheten om att maten inte är en självklarhet ens i ett välbeställt land som Sverige. Otillräckligt med drivmedel, gödning och arbetskraft samt störningar i logistiken kan ge brist på vissa varor även här. Något vi faktiskt fick känna på under pandemins inledning.
Svenska konsumenter och politiker har länge tagit för givet att tillgången på livsmedel inte är något problem. Det som inte produceras i vårt land kan importeras. Men riktigt så enkelt visade det sig inte vara under pandemin när alla länder fokuserade på att först och främst förse sin egen befolkning.
Den förra regeringen tillsatte utredningar för att undersöka hur det står till med vår livsmedelsberedskap. Ingen kommer att behöva svälta men vi måste äta mindre kött om importen stryps vid ett krig, hävdar Jordbruksverkets beredskapshandläggare Johan Loberg i Sveriges Radio. Men det förutsätter att det svenska jordbruket kan upprätthållas på samma sätt som i fredstid.
Och det förutsätter i sin tur att Sverige har en tillräckligt stor bondekår och aktivt lantbruk.
Nyligen besökte jag jordbruk i delstaten Jalisco i centrala Mexico. Området är centrum för livsmedelsproduktionen i landet och trots att så mycket är annorlunda har mexikanska lantbrukare ungefär samma problem som svenska. Bondekåren får allt högre medelålder, lönsamheten sjunker, priserna på insatsvaror skjuter i höjden och klimatet blir alltmer oförutsägbart.
Men mexikanerna förstår att uppskatta sina bönder. Jordbruket är viktigt för landets export och nationalekonomi. Lantbruket var också en av få näringsgrenar som höll i gång verksamheten utan störningar under pandemin och har därför samlat på sig mycket välvilja.
Kraven på jordbruket är stora över hela världen. Det får ofta bära en stor del av skulden för klimatutsläppen, men behovet av mat kommer att öka betydligt fram till 2050 då världens befolkning väntas vara uppemot tio miljarder.
Det gäller alltså att fortsätta producera mer mat, men med så liten klimatpåverkan som möjligt. Där ligger svenskt jordbruk bra till. Vi har inte samma risk för vattenbrist eller att drabbas av lika dramatiska väderfenomen. Vi har god djurhälsa och mindre problem med växtsjukdomar och skadedjur och därför lägre användning av kemiska växtskyddsmedel. Men i vårt klimat krävs robustare djurstallar, vi har högre löneläge och ett mer begränsat urval av grödor än i länder som Mexico.
Trots det är svenskt jordbruk långsiktigt hållbart och producerar livsmedel av mycket hög kvalitet. Det finns alltså många anledningar att satsa på vårt inhemska jordbruk. Inte minst för att vi alla ska ha mat även vid kris och krig.
