Mjölkbönderna behöver konsumenternas förtroende för att få sin mjölk såld. Väger man fördelarna med ett bibehållet beteskrav mot fördelarna med att slopa det framstår ett slopande som ett stort marknadsekonomiskt risktagande, skriver Stefan Gunnarsson, lektor vid SLU.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Ungefär vart femte år kommer debatten om att avskaffa beteskravet för mjölkkor. I fredagens Land Lantbruk (Nr 21/2020) var det dags igen. Bete för kor har många positiva hälsoeffekter, vilket visats i många forskningsstudier. Att slopa beteskravet skulle innebära ett försämrat djurhälsoläge och leda till ökad antibiotikaanvändning i Sverige. De eventuellt positiva ekonomiska effekterna av ett slopat beteskrav är mycket oklara. Men det är alltid bra med en öppen debatt.
Sveriges lantbrukare åtnjuter stort förtroende hos konsumenterna. Konsumenterna är mer intresserade av god djurvälfärd och matens ursprung idag än tidigare, och det gynnar svenskt lantbruk. Men det höga förtroendet behöver vårdas, för i slutändan är det alltid någon som måste köpa det man producerar.
De senaste 30 åren har stora förändringar skett inom svenskt lantbruk. Lantbruksdjurens hälsa och välfärd har förbättrats. Djuren producerar mer och är friskare i dag än tidigare. Antal antibiotikaförskrivningar per 100 kor har nästan halverats på 20 år (från cirka 18 till cirka 10). Kor får gå på bete. Suggorna fixeras inte. Grishusen har fönster och halm på golvet. Alla grisar får behålla svansen och galtkultingarna får bedövning innan de kastreras. Värphönorna slipper sitta i trånga oinredda burar.
Just från buromställningen till alternativa system för värphöns finns det något att lära även för andra lantbruksbranscher. Åren efter 1999 när de gamla hönsburarna förbjöds, ställdes nästan hälften av gårdarna om till inredda burar; burar där hönorna har sandbad, sittpinne och rede. 2005 fanns i Sverige 6,2 miljoner värphöns, varav 40 procent satt i inredda burar och 60 procent gick i system för frigående höns, inklusive fem procent ekologiska höns. Idag produceras 97,5 procent av de ägg som äts i Sverige inom landets gränser och det finns 8,7 miljoner värphöns. Men nu är 91 procent av hönorna i system för frigående höns, inklusive 16 procent ekologisk höns, och enbart 9 procent sitter i inredda burar.
Beror minskningen av andelen burhöns på ändringar i statens regelverk? Nej, inte alls. Det är marknadskrafterna som gett burhönsproducenterna en tuff match. Marknaden tror inte konsumenterna vill ha burägg. Därför betalar marknaden bara tolv kronor för burägg, 14 kronor för ägg från frigående hönor inomhus och 24 kronor för ekoägg. En del av detaljhandeln vill inte köpa burägg överhuvudtaget. Således är marknaden på väg att avveckla inredda burar i Sverige utan några statliga förbud, och svensk äggproduktionen har ökat kraftigt (+40 procent på tio år). Den positiva utvecklingen i svensk äggbransch har på många sätt varit häpnadsväckande.
Vad kan mjölkbranschen lära av detta? Mjölkproducenter behöver förtroendet från mjölkkonsumenter för att få sin mjölk såld. Väger man ett bibehållet beteskrav, som ger god djurhälsa och stort konsumentförtroende, mot ett slopat beteskrav, som leder till ökad antibiotikaanvändning och eventuella köpbojkotter; ja, då framstår ett slopat beteskrav som ett stort marknadsekonomiskt risktagande. Det kan slå hårt mot de mjölkproducenter som bygger fast sig i betesfria system, som det var på 1980-talet.
Därför är inte vägen framåt för svenska mjölkproducenter att gå bakåt i historien. Det är svårt att gå baklänges in i framtiden, för det är lätt att man ramlar och slår sig hårt.
Stefan Gunnarsson,
Veterinär och lektor, SLU Skara
