Det finns en paradox i skogsbruket som är väl känd för skogsägare, men ofta bortglömd i den allmänna debatten. De flesta skogsägare ser inte sin skog bara som en produktion utan vill också värna naturen, skriver Knut Persson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Tiden sedan Skogsutredningen presenterades för knappt ett år sedan har varit mardrömslik för skogsägarna. En utredning som tillsattes för att stärka äganderätten kom med förslag om att minska möjligheten att bruka skogen. Medialt har en liten grupp aktivister lyckats ta över rapporteringen i några av våra största medier. Speciellt tråkigt och allvarligt är det att public service-företaget SVT visat en ensidig bild av svenskt skogsbruk.
Det känns närmast skrattretande när det blir en stor nyhet att Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist äger skog. Men skrattet fastnar i halsen när man läser att Herman Sundqvist efter ett möte med näringsminister Ibrahim Baylan sagt att hans skogsbruk ska bli vilande. Endast skogsvårdsåtgärder kommer att vidtas.
Den allmänna bilden är alltså att skogsbruk är så suspekt att en generaldirektör på Skogsstyrelsen inte kan ägna sig åt det. Det är nästan som att säga att generaldirektören för Trafikverket inte får köra bil.
Galenskaperna radas på varandra och det är inte någon tvekan om att skogsnäringen har förlorat den allmänna debatten. När man träffar en person som inte ägnar sig åt skog, men som kanske sett något av SVTs program, möts man av mycket kritik mot dagens skogsbruk. De stora framsteg som gjorts och skogens nyckelroll i klimatomställningen har inte alls gått fram.
När avgörandet nu närmar sig och politikerna till slut ska lägga fast politiken kan man bara hoppas att den stora majoritet som finns i riksdagen för ett aktivt skogsbruk under stora naturvårdshänsyn får råda. Men politiskt är läget långt ifrån enkelt. Under november blir det omröstning om både en ny statsminister och budgeten.
Under de senaste veckorna har intensiva förhandlingar mellan regeringen och Centerpartiet pågått. Kanske är resultatet klart när det här läses, om inte kommer det snart. För Centerpartiets trovärdighet som landsbygdsparti är resultatet helt avgörande. För skogsägarna handlar det om framtidstro, och för en del till och med om de ska få bruka sin skog.
Det finns en paradox i skogsbruket som är väl känd för skogsägare, men ofta bortglömd i den allmänna debatten. De flesta skogsägare ser inte sin skog bara som en produktion utan vill också värna naturen. Över tid betyder det att skogens naturvärden ökar och till slut kan de vara så stora att samhället lägger restriktioner på brukandet. Speciellt illa blir det om skogsägaren inte får ekonomisk kompensation för inskränkningen. Ett bolag som ser skogen som en ren produktionsresurs får inte samma naturvärden och slipper restriktioner.
Resultatet skulle bli bättre om myndigheter valde att arbeta med skogsägaren, i stället för mot dem.
