Det har varit nödvändigt att pröva fallen om fjällnära skogar eftersom det har funnits juridiska oklarheter om ersättningsrätten. Att enskilda ärenden prövas i domstol bidrar till rättssäkerheten, skriver Skogsstyrelsens och Kammarkollegiets generaldirektörer.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I en debattartikel kritiserar centerpartisterna Helena Lindahl och Peter Helander Skogsstyrelsen och staten för hur de har drivit de så kallade fjällnära domarna.
Mark- och miljööverdomstolen har prövat fem fall där skogsägare nekats avverkning i fjällnära skogar på grund av höga naturvärden och som en följd av detta stämt staten för att få ersättning. Sakfrågan har aldrig tidigare prövats och därför var det Skogsstyrelsens och Kammarkollegiets gemensamma bedömning att frågan behövde avgöras i Mark- och miljööverdomstolen för att få en vägledande dom.
För myndigheterna handlar det inte om att vinna eller förlora, utan om att få veta vad som gäller eftersom sakfrågan inte prövats tidigare. Det är inte optimalt för någon med denna process, men eftersom lagstiftningen är så vag, är det av stor betydelse att få viktiga principiella frågor prövade i domstol.
För Skogsstyrelsens del innebär myndighetsrollen ett uppdrag att verka för att landets skogar sköts på ett sådant sätt att de skogspolitiska mål som beslutats av riksdagen kan uppnås. Så står det i myndighetens instruktion. I regeringsformens första kapitel slås fast att den offentliga makten utövas under lagarna och att det för rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.
Ovanstående är självklart och ett fundament i vårt demokratiska samhälle. Lika självklar är yttrandefriheten och därmed rätten att uttrycka sitt starka ogillande när myndigheterna fattar kontroversiella beslut.
Skogsstyrelsen har att arbeta utifrån det regelverk, de uppdrag och de ekonomiska medel som riksdag och regering ger myndigheten. Om regelverket är otydligt så kan myndigheten söka vägledning genom domstolsutslag (”den offentliga makten utövas under lagarna”). Myndigheten kan också påtala för regeringen att regelverket är otydligt, att det inte stämmer överens med den anvisade politiken och så vidare. Så har Skogsstyrelsen gjort både när det gäller frågan om artskydd (juli 2016) och frågan om fjällnära skog (maj 2018). Samtidigt tillämpar myndigheten det gällande regelverket tills annat meddelas. Skogsvårdslagens paragrafer 18 och 19 är otydliga, men som myndighet kan Skogsstyrelsen inte välja vilken lagstiftning som tillämpas.
Det har varit nödvändigt att pröva dessa fem fall eftersom det har funnits juridiska oklarheter i fråga om ersättningsrätten i fjällnära skog. Vi beklagar de olägenheter detta inneburit för de berörda markägarna, men att enskilda ärenden prövas i domstol bidrar till rättssäkerheten.
Herman Sundqvist,
Generaldirektör, Skogsstyrelsen
Gunnar Larsson,
Generaldirektör, Kammarkollegiet
