Ärligt talat är jag trött på krisstöd
Krisstöd är ett plåster på såren, men läkningen måste vara att förenkla och underlätta för lantbruksföretag så vi är rustade för framtiden, skriver Palle Borgström.
Krisstöd är ett plåster på såren, men läkningen måste vara att förenkla och underlätta för lantbruksföretag så vi är rustade för framtiden, skriver Palle Borgström.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det har varit en vädermässigt utmanande odlingssäsong. En kall vår följdes av en torr försommar som sedan avlöstes av regn som motsvarade halva eller hela årsnederbörden under några veckor. Stora delar av jordbruket har haft det tufft med betydande skördebortfall under en tid då priserna på insatsvarorna varit historiskt höga.
Trots svåra förhållanden slås jag ändå av en stor handlingskraft i vår organisation och bland våra medlemmar. Lantbrukare hittade sätt att hjälpa varandra med fodertillgång när första vallskörden torkade bort. Delar av de nätverk som skapades under torkåret 2018 har återigen fått aktivera sig och visat prov på den självberedskap som finns i näringarna i större utsträckning än tidigare.
Intresset för vädret och jordbruket har varit stort i media under hela sommaren. Enskilda lantbrukare och förtroendevalda har gjort stora insatser genom att förklara hur de dramatiska väderväxlingarna påverkat livsmedelsproduktionen. Frågan om försörjningstrygghet har fått ett stort och brett genomslag.
I juli aktiverade EU sin krisfond och Sverige tilldelades cirka 65 miljoner kronor. Jordbruksverket ska ge förslag på en fördelning av pengarna som tar hänsyn till både skadorna av torkan och nederbörden. Utöver EU-pengarna anser LRF att regeringen bör skjuta till full nationell medfinansiering för att krispengarna ska få någon som helst effekt.
Det är svårt att få någon rättvisa i ett generellt krissystem som är begränsat både i tid och budgetomfattning. LRF hade gärna sett att medel avsattes för att rusta jordbruket för framtida kriser såsom investeringar i bevattning eller dränering. Men det är inte möjligt inom de rådande EU-reglerna. LRFs ledstjärna har istället varit att den livsmedelsproduktion som påverkats mest ska ha del av EU:s krisreserv.
Ska jag vara ärlig så är jag trött på att skriva om krisstöd. Jag vill skriva om konkurrenskraft, innovationsmöjligheter och vilka onödiga hinder som vi kan ta bort för att göra det enklare att vara lantbrukare. Vår arbetstid ska läggas på våra djur, marker och hur vi kan utveckla våra företag så vi kan producera den mat som vi alla behöver.
Krisstöd är ett plåster på såren, men läkningen måste vara att förenkla och underlätta för lantbruksföretag så vi är rustade för framtiden.
Palle Borgström, förbundsordförande LRF