Jord- och skogsbruket måste få betalt för omställningsarbetet
Om vi i jord- och skogsbruket är de som ska lösa utsläppsminskningarna, så måste vi få betalt för arbetet, skriver Palle Borgström.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Jakten på att minska utsläppen av växthusgaser är i full gång och siktet är inställt på jord och skog. Det var nog ingen som missade att den nuvarande regeringen gick till val med löfte om att minska bränslepriserna. Att sänka reduktionsplikten till sex procent var en av fler vägar som regeringen valde för att nå sitt mål. Kanske sparar vi inom lantbruket en slant på detta, men i det stora hela kan det komma att stå oss dyrt.
EU har beslutat om klimatmål som gäller hela unionen och alla länder måste bidra för att uppfylla klimatmålen och EUs bidrag till Parisavtalet. Utsläppen regleras av ansvarsfördelningen ESR (Effort sharing regulation) som främst reglerar utsläpp från vägtransport, egen uppvärmning av bostäder och lokaler samt arbetsmaskiner och jordbruk. När reduktionsplikten nu sänks blir det svårt att nå målen inom transportsektorn och uppvärmningen av bostäder och lokaler är redan till största del utsläppseffektiv. Därmed återstår jordbruk och arbetsmaskiner som den sektor varifrån radikala utsläppsminskningar behöver ske om Sverige ska nå klimatmålen. Om Sverige inte gör som avtalat, innebär det att vi riskerar att gå miste om 38 miljarder ur EU:s återhämtningsfond, pengar som går till exempelvis Klimatklivet som bland annat möjliggör gröna investeringar på gård.
Reduktionsplikten som system var bra, men upptrappningen av inblandningen var alltför brant. Det gjorde modellen ohållbar. LRF vill gärna se att reduktionsplikten höjs till cirka 15 procent som är i nivå med de kommande kraven i det uppdaterade förnybarhetsdirektivet, så att fler är med och delar på utsläppsminskningen. En upptrappning bör dock göras i takt med att svensk biobränsleproduktion utvecklas, med råvaror från svensk jord och skog.
Om vi i jord- och skogsbruket är de som ska lösa utsläppsminskningarna, så måste vi få betalt för arbetet. Alternativet är att Sverige står utan en livskraftig jord- och skogsproduktion, samtidigt som behovet av beredskap inte varit större i modern tid. LRF är tillsammans med andra aktörer i branschen i slutfasen av arbetet med en rapport där vi redogör för kostnaden för en grön omställning inom jordbruket.
Vi är en framtidsbransch värd att satsa på. Jag vet att vi redan är bra, men jag är säker på att vi kan bli ännu bättre om vi får politiska och marknadsmässiga förutsättningar att tjäna pengar på omställningen.
Palle Borgström, förbundsordförande LRF