Nu måste det vara slutlekt i vildsvinspolitiken
Politikerna måste nu lyssna på lantbrukarna som är oroliga för smittan och den växande vildsvinspopulationen, skriver Palle Borgström.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Dagen kom till slut, den som vi lantbrukare länge har varnat för. Afrikansk svinpest har letat sig in i den gigantiska vildsvinspopulation som politiker tillåtit växa i Sverige. Konsekvenserna är enorma, restriktioner, vistelseförbud i skog och mark och näringsförbud. Oron sprider sig genom hela Lantbrukssverige, inte minst bland grisföretagare. I Västmanland gör markägare, myndigheter, frivilliga och jägare viktiga insatser för att begränsa skadan.
Vildsvinsdebatten i Sverige har varit naiv. Att riksdagen på 1980-talet tog beslut om att vildsvinen skulle vara en del av den svenska faunan var aningslöst. Varningsklockorna har ringt länge, skadorna djuren orsakar på fälten, i skogen och i trafiken har trappats upp över tid, men ändå har inga kraftfulla åtgärder vidtagits. Norge gjorde en klok bedömning när de klassade arten som invasiv.
Att välja att se vildsvinskött som en resurs är inte fel, kött ska tas tillvara, men det är ett aningslöst förhållningssätt till det gigantiska problem Sverige har. Cirka 300 000 vildsvin kommer inte att ätas upp, särskilt inte nu, när afrikansk svinpest finns i populationen.
LRF har fått igenom flera regelförenklingar för vildsvinsjakten gällande mörkersikte, jakttider och reglering kring utfodring bland annat. LRF har tillsatt utredningar för att visa på de skador som vildsvinen orsakar, våra medlemmar har dokumenterat sina skördebortfall och hur mycket pengar skadorna kostar jord- och skogsbruket. Men LRF har också lämnat förhandlingsbord när i stort sett alla andra samhällsintressen har fått gå före livsmedelsproduktionen i vildsvinspolitiken.
När jag nyligen träffade europeiska bondekollegor som drabbats av den afrikanska svinpesten, men också lyckats hantera smittan, är budskapet tydligt: ”Skjut av stammen så mycket ni kan!”. Det kräver ett paradigmskifte i vildsvinspolitiken. I stället för att förhandla kring enskilda metoder så måste länsstyrelser, Naturvårdsverket och jägare agera kraftfullt för att skyndsamt skjuta fler djur och få ner stammen. Vi måste ha en vildsvinstam på en miniminivå.
Politiker måste lyssna på lantbrukarna i Sverige, Norge och Danmark som alla är oroliga för smittan och den växande vildsvinspopulationen. Ett svagt agerande äventyrar livsmedelsproduktionen i hela Norden.
Jag förväntar mig att det allvarliga utbrottet i Västmanland leder till en mer verklighetsförankrad vildsvinspolitik.
Palle Borgström, förbundsordförande LRF