När får vi se ett ledarskap som vågar ta inspiration av andra länder som både behållit sin mjölkproduktion och samtidigt bevarar förutsättningarna för mindre och medelstora producenter? Det undrar Peter Borring.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Ett av mina favoritämnen är lantbruksstatistik. Det finns någon form av accepterad och odramatisk sanning att antalet svenska mjölkbönder halveras var tionde år. Men det går att filosofiskt fråga sig var detta planar ut? Det finns idag under 3 000 mjölkföretag i Sverige. Kommer det att plana ut på 2 000 eller 1 000 stycken? För femton år sedan var det i genomsnitt 39 kor per besättning, idag är det 103 stycken. Vi har bland de största medelbesättningarna i Europa, men ändå en minskande total produktion. Eller hänger detta ihop?
I Belgien finns det knappt 6 100 mjölkbönder som producerar drygt 4,3 miljarder kilo mjölk, jämfört med Sveriges 2,8 miljarder kilo mjölk. Snittbesättningen är väsentligt mindre än i Sverige. I mjölklandet Tyskland hanterar cirka 51 700 mjölkbönder i snitt 73 kor per besättning.
I Österrike finns hela 21 500 mjölkgårdar, med en medelkobesättning som är avsevärt mindre än i Sverige. Österrikarna insåg tidigt att de aldrig kommer att kunna producera volymprodukter för en internationell bulkmarknad, utan satsade istället kraftfullt på mathanterk, lokal förädling och landsbygdsturism i olika kombinationer.
Men även i Österrike förädlas 89 procent av all mjölk på ett mejeri, endast runt 4 procent förädlas eller konsumeras på ursprungsgården. Det är alltså inte hela svaret på varför Österrike kunnat behålla sina mindre familjegårdar, medan det i Sverige har blivit nästintill naturlag att det inte går att överleva på mindre gårdar.
Gemensamt för dessa tre länder, och i princip alla andra länder i Europa, är att de inte har världens dyraste djurskyddslag med krav på att djuren ska gå på sommarbete. Ändå har de en större produktion bevarad inom landet och detta av kor som i hög grad faktiskt också betar utomhus på sommaren! För mig är sambandet tydligt.
Vid millennieskiftet hade vi 424 000 mjölkkor i Sverige, idag är vi nere på 300 000 kor, men har samtidigt ökat förbrukningen av mejeriprodukter. Vi svenskar har därmed 124 000 kor för vår konsumtion som står uppstallade i andra länder med helt andra regler för betesdrift, avel och GMO-frihet i foder. I konsumtionen av dessa produkter duger uppenbarligen dessa länders regler åt oss.
När får vi se ett ledarskap både i politiken, bland konsumentföreträdare, myndigheter och i lantbrukets organisationer som vågar ta inspiration av andra länder som både behållit sin mjölkproduktion och samtidigt bevarar förutsättningarna för mindre och medelstora producenter?
Peter Borring, växtodlande lantbrukare, Skänninge
