Prisjakten på mat är vägen mot avgrunden
Pricerunner-mentaliteten på mat är som att titta ner i avgrunden för oss som arbetar med hållbarhetsfrågor. Den släcker ut minsta lärkruta och bromsar klimatomställningen.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Jag ägnar större delen av mina dagar åt möten med länsstyrelser, nationella myndigheter, forskare, utredningar och miljörörelsen. Även om det uttrycks med andra ord går en stor del av mötena åt till att konstruera listor över saker som en bonde skulle kunna göra på sin gård för att göra livsmedelsproduktionen mer hållbar - mindre övergödning, mer biologisk mångfald, mindre klimatpåverkan och mer klimatanpassning. En del av dem som är med på mötena förstår att i själva verket kommer mycket lite av detta göras i verkligheten. Elefanten i rummet är förstås att ingen vet vem som ska betala. Det blir ständiga deja vu-upplevelser när nästa utredning eller projekt startar med en liknande ambition och nya friska tag.
Nyligen lanserades en ny prisjämförelsesajt för att underlätta att hitta den billigaste maten. Man kan exempelvis se att det går att pressa priset på en limpa med två kronor. Men de två kronorna ska sättas i relation till att för ett öre per limpa kan lantbrukarna rädda den rödlistade sånglärkan genom fler lärkrutor i vetefälten, för åtta öre blir det miltals med blommande kantzoner som ger mat åt humlor och bin, för 50 öre kan fossilfri mineralgödsel användas. Listan kan göras hur lång som helst. Det är alltså på åkrarna och i ladugården som den riktiga verkstaden i hållbarhetsarbetet är. Och det stoppas effektivt av brist på örena ovan.
Konkurrens och prispress är i grunden bra för att ge möjlighet till ökad konsumtion. Men med prispress på mat följer priset på uteblivet konkret hållbarhetsarbete. Få saker som mänskligheten ägnar sig åt kan med så stor kraft påverka miljön, som odling. Det kan råda tillfällig eller kronisk brist på lönsamhet i flera branscher, men i många fall har det endast liten betydelse för Sveriges möjlighet att nå miljökvalitetsmålen. Men låg lönsamhet i lantbruket hindrar Sverige från att nå flera av de 16 målen.
Svenskarna bidrar med två olika pengaflöden till hållbar mat. Det ena i rollen som skattebetalare för stödformer med förkortningar som LOVA, LBP och Klimatklivet, det andra i rollen som livsmedelskonsument. Om det är en äkta ambition att svenska, EUs eller FNs hållbarhetsmål ska nås till de föreslagna tiderna går det redan nu att säga att pengarna inte räcker till att göra jobbet.
Markus Hoffmann, mark- och vattenexpert, LRF
LÄS MER: EUs jordbruk riskerar att slås ut
LÄS MER: Brist på nötkött i hela landet