Regeringens strandskyddsförslag löser inte problemen

Regeringens förslag om lättnader i strandskyddet förlänger snare problemen än löser dem. Sverigedemokraterna röstar därför mot propositionen.

Sverigedemokraterna konstaterar att det behövs ett grundläggande omtag för att ändra strandskyddet, skriver Mats Nordberg och Martin Kinnunen.
Sverigedemokraterna konstaterar att det behövs ett grundläggande omtag för att ändra strandskyddet, skriver Mats Nordberg och Martin Kinnunen.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Strandskyddslagen kom 1950 för att säkra människors tillgång till obebyggda stränder när allt fler stränder nära storstäderna togs i anspråk för hus och stugor. Lagen kom att gälla lika såväl i dessa områden som i Norrlands inland och det har varit till stor skada för vår landsbygds utveckling. Därför har flera försök gjorts att reformera lagen. 2009–2010 röstade riksdagen igenom förändringar, regler som kompletterades 2014.

Mycket blev fel i tillämpningen av de nya reglerna. En utredning har visat att det främst är i storstadsområden som dispenser meddelats, tvärtemot intentionen att förenkla för landsbygdskommunerna. De så kallade LIS-områden som kommuner kan definiera och som leder till undantag från det generella strandskyddet, har till stor del hamnat i ytterkanterna av centralorterna, snarare än ute på landsbygden. Dessutom har många länsstyrelser ökat antalet riksintressen, med utökat strandskydd upp till 300 meter, med mycket oklara definitioner och i direkt motsättning mot syftet med lättnaderna i strandskyddet.

Riksdagen gav 2017 regeringen ett tillkännagivande om att utreda hur strandskyddet kan förenklas och kommunerna ges större inflytande. Utredningen blev klar i december i fjol och ligger till grund för en proposition som nu ligger på riksdagens bord.

Propositionen riskerar att möta samma institutionella motstånd som sin föregångare. Förslaget tar bort ett antal absurda begränsningar som att man inte får bygga vid en damm man själv anlagt eller vid mycket små naturliga vattendrag, men det ändrar inte på några principer i strandskyddet. Sammanblandningen mellan naturskydd och strandskydd ökar, trots att det finns andra instrument för skydd av värdefull natur som med tydligare mål och syften är bättre lämpade, exempelvis nationalparker och naturreservat. Inte heller ändras maktfördelningen, där länsstyrelserna, vars experter inte kan ställas till svars i allmänna val, ges makt över strandskyddet över huvudet på kommunerna.

Sverigedemokraterna konstaterar att det behövs ett grundläggande omtag för att ändra strandskyddet. Det måste utgå från människors behov och önskemål och sedan bidra till att mildra konsekvenserna för miljön av dessa. I dag är det tvärtom – markägares planer stoppas för att inte leda till ens minimal påverkan på naturen. Problematiken gäller för övrigt nästan all tillståndsprövning som berör utveckling på landsbygden. Det är svårt att få tillstånd till fiskodling, till skörd av torv som odlingssubstrat eller bränsle och till utökade djurbesättningar. Bara svårigheten att få tillstånd till 300 meter höga vindkraftverk med tillhörande vägar och kraftledningar verkar ha nått allmän kännedom genom tillräcklig uppmärksamhet i media.

Tillståndsprocesserna behöver ses över ordentligt så att nyttan för medborgarna ställs mot möjliga miljöproblem. Myndigheterna ska i första hand stötta dem som vill skapa nytt, inte motarbeta dem. Myndigheterna behöver ges ett grundläggande främjandeuppdrag. Strandskyddet bör hanteras av kommunerna, med deras lokalkännedom och ansvar gentemot väljarna.

Propositionen har skrivningar som går i exakt motsatt riktning. Där föreslås uttryckligen förstärkt strandskydd där efterfrågan på mark för fritidshusbebyggelse är stor. Just där människor vill leva och bo ska det alltså bli extra svårt att få bygga. Här borde i stället vägledning ha getts hur kommunerna kan se till att tomter inte ska blockera alltför långa sträckor av stränder, det finns flera möjligheter som kunde ha övervägts.

Förutom regler som utgår från medborgarna, behöver tillståndsprocesser följas upp så att de fungerar smidigt. Kommuner och regioner, vilka kan ställas till svars för ineffektiv hantering i politiska val, måste ges mer makt och länsstyrelserna mindre. Länsstyrelsernas överprövningsrätt i plan- och bygglagen måste avskaffas. Tydligare undantag för areella näringar, framförallt jordbruk, behöver skrivas in i strandskyddslagen.

Den här propositionen förlänger problemen med strandskyddet, den löser dem inte. Sverigedemokraterna röstar mot propositionen. Vi yrkar på en kompletterande utredning grundad i ett medborgarperspektiv, samt på ett nytt lagförslag.

Mats Nordberg (SD) och Martin Kinnunen (SD)

Riksdagens Miljö- och jordbruksutskott

LÄS MER: Vi efterfrågar hållbar och trygg konkurrenskraft

LÄS MER: Nya strandskyddet öppet för tolkningar