I valrörelsens slut är det varken frågorna om livsmedelsförsörjning eller en levande landsbygd som dominerar. I stället pratas det mest om vilka man inte kan tänka sig att regera med, skriver Lena Johansson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Riksdagsvalet ser åter ut att bli mycket jämnt. Slutresultatet kan komma att avgöras av några hundratal röster. Så här i valrörelsens slutspurt presenteras nya opinionsmätningar dagligen och utser än det ena, än det andra regeringsalternativet.
Klart är dock att det mer än någonsin gäller för partierna att samla så många röster som möjligt. Ingen grupp kan ignoreras och därmed får även lantbruksväljarna sin del av uppmärksamheten och valfläsket.
Förra helgen höll Kristdemokraternas nybildade bondeförbund sin första stämma, huvudsakligen i medieskugga. Med hjälp av i bondekretsar välkända namn hoppas partiet kunna tilltala landsbygds- och lantbrukarröster. Det är knappast någon hemlighet att de särskilt siktar in sig på besvikna centerväljare.
Tidigare har också de flesta partier presenterat särskilda landsbygdsprogram med löften om allt från ursprungsmärkning av kött till bättre vägar. På det övergripande planet är partierna nu överens om att vi ska ha ett livskraftigt svenskt lantbruk, men när det kommer ner på detaljnivå om hur det ska nås skiljer sig åsikterna och förslagen på lösningar avsevärt.
Hur de olika partierna ska få igenom sina vallöften är också osäkert eftersom inget enskilt parti kommer att få riksdagsmajoritet. Efter valet blir det säkert både talmansfika och kohandel, även om regeringsbildningen förhoppningsvis inte tar lika lång tid som efter förra valet.
Politikernas intresse för svenskt lantbruk och livsmedelsproduktion har ökat de senaste åren, delvis beroende på omvärldshändelser som pandemin och kriget i Ukraina. Kanske har de också fått upp ögonen för hur liten del av befolkningen som ska förse resten av Sverige med mat. Livsmedelsförsörjningen hänger på en skör tråd.
Även skogsbruket har varit i hetluften under den gångna mandatperioden och inget talar för att den debatten svalnar efter valet. Tvärtom kommer både skogen och jordbruket fortsätta att vara heta i klimatdebatten.
Så här i valrörelsens slutskede är det tyvärr varken frågorna om livsmedelsförsörjning eller en levande landsbygd som dominerar debatten. I stället pratas det mest om vilka man kan tänka sig att regera med, eller kanske snarare vem man inte vill se i regeringen.
I valrörelsens elfte timme passar jag i stället på att önska mig några resultat av en kommande regering. Jag hoppas få se en uppdaterad livsmedelsstrategi, en handlingskraftig minister med ansvar för lantbruket, en nyanserad och saklig skogsdebatt och långsiktiga förutsättningar för en ökad svensk livsmedelsproduktion.
De politiker som kan erbjuda det får min röst.
