Lämna över i tid

Få saker gör en så glad som när generationen efter visar intresse för det man har hjärtat fullt av. Särskilt viktigt är det om vi själva har ärvt gården. När frasen ”det finns ingen som vill ta över” kommer tål det att tänkas till. Har en själv gjort det möjligt att ta över. Eller har min kärlek till gården tagit överhanden och blockerat för gården att fortsätta utvecklas och vara livskraftig? Allra viktigast är hur jag pratar om det jag gör på dagarna. Här vet vi att regeringsförhandlingarna om priset för jordbruksvaror må har försvunnit vid Omställning 90. Men att snacka ned lönsamheten lever kvar. Måhända hjälper det till att få konkurrenskraftiga ersättningar och incitament från EU, men sunt är det inte. Machokulturen där vi sätter en ära i att jobba ihjäl oss gör det inte bättre.

Den som investerar, växer och håller hög standard i såväl maskinpark som byggnader, marker och besättningar har planerat både för sig själv och för den som kommer efter. Ännu smartare är det att göra skillnad på där man bor och där man har sin verksamhet. Det är ett tag sedan aktiva gårdar och bostad ackompanjerades av mangelbod, vagnslider, härbren, undantag, utedass och bagarstuga. Allt charmigt skapat utifrån bygdens tradition och kultur. Juridik och romantik hette en kampanj som LRF Kvinnor drev en gång i tiden, det har må ha gått närmare 25-30 år. Schyssta villkor för livspartner är lika aktuellt idag. På området familj, relationer och affärer ska läggas att en ensam man är inte stark, hur snäll man än är. Den partner man lever med eller har växt upp med är inte längre nödvändigtvis den man driver företaget med. Därför blir att stycka av, lägga driften utanför stamfastigheten och i etapper lämna över genidrag.

Så långt så gott. I de här banorna är det hjälpsamt att alla ägare av en lantbruksfastighet tänker. Med gården som bas kan det finnas goda förutsättningar för företagande även om det inte står en modern ladugård en bit bort från boningshuset som omges av skickligt arronderade och väldränerade marker. Vem vet, de som kommer efter kan se saker från andra sidor än du har gjort. Med det sagt, och själv gjort, så räcker inte det hela vägen. Bankerna måste göra sitt. Politiken likaså. Bristen på kapital och onödiga regler får även den med stark vilja att snava. Jag tror både LRF och lantbrukskooperationen har en rejäl läxa att göra.

I den mån det finns kalufser är de rätt så grå på våra möten och mantrat om att ingen vill ta över ekar tungt. Kan det vara så att även här går en själv före det som är bäst för verksamheten och för svenskt lantbruk?