Se kraften i att "dela en bonde"
Gör allt i din makt för att försäkra dig om att din omgivning kan lite, lite mer om lantbruk idag än vad de kunde igår, skriver Ida Frankenberg.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
För ett par månader sedan spreds ett budskap under hashtagen ”dela en bonde” på sociala medier. Jag såg det överallt, och kanske såg även du som läser det här det detta budskap. Men gemene man såg det med stor sannolikhet inte alls. Det gick troligtvis en stor del av Sverige befolkning helt förbi. Som agronomstudent, avbytare på deltid, före detta djurskötare, självutnämnd konörd och generellt intresserad av lantbruk består en stor del av mina sociala medier av lantbruksrelaterat innehåll. Oavsett din bakgrund kanske du kan stämma in i detta, men så är det för långt ifrån alla.
Budskapet ”dela en bonde” skapades av en person som haft besök av en förskoleklass hemma på mjölkgården. Dagen efter hörde en förälder av sig och var missnöjd med att hens barn fått en gammalmodig bild av hur mat blir till. Mat blir ju i själva verket till på fabrik nu för tiden enligt denna förälder. Det finns så många anledningar till att bli provocerad och irriterad över det här. Att klaga på att barn får se lantbruk, att ha en så verklighetsfrånvänd bild av livsmedelsproduktion men framförallt att våga klaga istället för att öppna upp för att lära sig mer.
Kanske kan Sveriges befolkning i den här frågan delas in i två delar. Den ena som vet hur mat blir till, och den andra som inte för hela sin värld kan förstå vad som sker innan maten hamnar i mataffären. Det är förbluffande hur man inte kan vilja veta hur ens mat blir till i mina ögon. Maten kommer ju finnas där i affären oavsett vilket, är ett vedertaget antagande. Men kan vi verkligen vara säkra på att ett samhälle där allt färre förstår sig på lantbruk, och allt färre ägnar sig åt lantbruk för den delen, är ett samhälle där maten alltid kommer finnas i affären? För att beslut som gynnar lantbruk ska tas på en högre nivå behöver vi ett samhälle med personer som förstår vikten av att lantbruk gynnas. Politiker som tar beslut är också människor. Människor som gör mer eller mindre aktiva val i mataffären. Människor som uppfostrar nästa generation. Människor som väljer vilka de följer på sociala medier.
Med det sagt tror jag på att vi alla har ett ansvar i frågan om kunskap om lantbruk och vikten av inhemsk livsmedelsförsörjning. Inte det största ansvaret, men väl ansvaret att så gott det går sprida den kunskap som finns. Vare sig det handlar om att förklara något för de allra närmsta eller försöka sprida sin kunskap till en större massa. Kanske landar det till slut hos en beslutsfattare som förstår vikten av att både bevara och premiera svenskt lantbruk. Så gör allt i din makt för att försäkra dig om att din omgivning kan lite, lite mer om lantbruk idag än vad de kunde igår.
Alla kan inte vara den bonde som delas, men alla kan dela en bonde.
Ida Frankenberg, blivande husdjursagronom