Seriös granskning gynnar både näringen och konsumenten

Ökad mediebevakning betyder också ökad granskning, men om det görs av fackkunniga journalister kan det på sikt gynna både de gröna näringarna och konsumenterna, skriver Lena Johansson.

Varför är inte intresset för lantbruket större inom svenska media, frågar sig Lena Johansson.
Varför är inte intresset för lantbruket större inom svenska media, frågar sig Lena Johansson.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

Har ni märkt att artiklarna och nyhetsinslagen om jordbruk ökar under sommaren? En vänlig gissning är att nyhetstorkan tvingar ut journalisterna i nya bevakningsområden. En något elakare tolkning är att besöket i sommarstugan gör att de får upp ögonen för att det finns en värld även utanför stan.

Det är naturligtvis bra att allmänmedia uppmärksammar de gröna näringarna för mediekonsumenter som har mycket liten kontakt med den världen, men som ofta har ett stort intresse för mat och matproduktion. Men det vore ännu bättre om det fanns en regelbunden bevakning av näringarna, av journalister som fick möjlighet att specialisera sig på området.

Nu blir rapporteringen ofta lite exotifierande. Det är därför många artiklar handlar om insektsätande, vertikalodling, odlat kött och andra fenomen som har mycket liten betydelse för vår livsmedelsförsörjning. Dagens högteknologiska, intensiva jord- och skogsbruk beskrivs däremot ofta som ett miljöproblem.

I Sverige har lantbruksjournalistiken låg status. Tidigare i sommar valdes jag om som ordförande för världens lantbruksjournalister. Vi har en organisation med 60 medlemsländer och tusentals journalister där vi utbyter kunskap och erfarenheter.

Lantbruksjournalistiken spelar en betydligt större roll i många andra länder. Brittiska BBC sänder sex dagar i veckan radioprogrammet Farming Today, som även riktar sig till en allmän publik. Men också i länder som till exempel Irland, USA, Australien, Schweiz och Danmark spelar lantbruksjournalistiken en viktig roll.

Varför är då inte intresset för lantbruket större inom svenska media? Kanske för att det bara är några få procent av befolkningen som direkt jobbar inom de gröna näringarna. (Men det är i och för sig inte unikt för Sverige.) Kanske för att riksmedia ofta utgår från storstan, få journalister har någon direkt koppling till lantbruket och för att man inte tror att allmänheten är så intresserad av jordbruk och matproduktion.

Lantbruket är naturligtvis inte den enda näring som inte regelbundet bevakas i media. Men få andra näringar har en så livsavgörande betydelse för mänskligheten. Jag tror också att det finns ett växande intresse hos allmänheten för odling, djuruppfödning och hur maten produceras.

Jag är medveten om att jag talar i egen sak, men som mångårig lantbruksjournalist kan jag intyga att det finns mycket intressant att rapportera om från svenskt lantbruk. Ökad mediebevakning betyder också ökad granskning, men om det görs av fackkunniga, professionella journalister kommer svenskt lantbruk att klara det också. Och på lite längre sikt gynnar seriös granskning både de gröna näringarna och konsumenterna. Det bevisas om inte annat av en titt i backspegeln.

LÄS MER: Granskning i skydd av mörkret

LÄS MER: Stoppa häxjakten på svenska bönder