Ska mat verkligen ställas mot klimat?
Det är inte rimligt att svenska myndigheter och institutioner baserar sina kostråd på data som saknar verklighetsförankring, anser Börje Berntsson.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det är en fullständig skandal att svenska myndigheter och institutioner gjort mänsklighetens mest basala behov, det vill säga matkonsumtion till en klimatfråga. Myndigheterna stödjer sina kostråd till det offentliga köket, vård, skola och omsorg, på att alla maträtter är ett koldioxidutsläpp och därmed i deras ögon ett klimatproblem.
Man förnekar fotosyntesen, som är en förutsättning för själva livet. Man förnekar betydelsen av matens näringsinnehåll och man mäter alla koldioxidutsläpp per kilo livsmedel oavsett näringsinnehåll, näringstäthet och vattenhalt.
Detta blir väldigt tydligt när man jämför till exempel havredryck med riktig mjölk. Komjölk är nästan åtta gånger så näringstät som havredryck i förhållande till sin klimatpåverkan, och dubbelt så näringstät som sojadryck. Havredryck har alltså en mycket större klimatpåverkan än riktig mjölk i förhållande till näringsinnehållet. Detta var inget man nämnde i Oatlys annonskampanj “Spola mjölken”. Undrar varför?
Man bortser från självklarheter som att om maten överhuvudtaget ska kunna ses som ett koldioxidutsläpp så måste densamma först ha bundit denna koldioxid. Om det ska bli rätt, så måste man räkna rätt. Man kan inte bortse från att de gröna näringarna är de största och i princip enda kolsänkor som vi har i Sverige. Man kan inte göra som till exempel Västra Götalandsregionen gör när man utelämnar fotosyntesen ur ekvationen med förevändningen att kolbindningen räknas globalt.
Vad betyder det? Att vi ska sluta äta näringsrik mat så att kineser och indier kan öka sina utsläpp?
Det är inte rimligt att svenska myndigheter och institutioner baserar sina kostråd på data som saknar verklighetsförankring. Dessa kostråd innebär vegetariska, näringsfattiga, ultraprocessade livsmedel som importerats från länder med en livsmedelsproduktion som följer helt andra etiska principer än vad vi tolererar i Sverige, ofta dessutom med mycket långa transporter som följd.
Börje Berntsson, Varekil