Slopade höghastighetståg en seger för landsbygden
Någon större nytta för de boende i dessa områden skulle den nu slopade höghastighetssatsningen ändå inte göra, skriver Lars Anders Johansson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
I USA finns uttrycket ”flyover country” för de i huvudsak jordbrukande delstater som ligger i inlandet, och som invånarna i de tätbefolkade kustområdena främst ser genom fönstret på sina transkontinentala flyg. Uttrycket har från början haft en nedsättande klang, men har på senare år kommit att användas även av de boende i dessa delstater, som en markering av vad de upplever som ett ovanifrånperspektiv från storstadsregionerna.
Hade det omdebatterade höghastighetsprojektet blivit verklighet hade ett liknande begrepp behövt myntas för landskapen mellan de svenska storstäderna, som skulle passera revy utanför tågfönstren. Någon större nytta för de boende i dessa områden skulle höghastighetssatsningen inte göra.
Enligt Trafikverkets beräkningar skulle höghastighetsbanorna endast marginellt påverka resandet, och någon större överflyttning från andra trafikslag skulle inte heller ske. Enligt Trafikverket skulle tågets marknadsandel av resandet mellan Stockholm och Göteborg öka med blygsamma tio procent om höghastighetsbanorna blev verklighet. Inte heller ur utsläppshänseende skulle höghastighetsbanorna få några större effekter. Enbart utsläppen från själva byggandet skulle ta över 40 år att tjäna in. Tågtrafikens fördelar gentemot övriga transportslag i klimathänseende minskar dessutom i takt med teknikutvecklingen inom såväl bil som flyg.
Att nya höghastighetsbanor skulle få så marginella effekter på såväl resande som på miljö beror på att den svenska transportinfrastrukturen redan är väl utbyggd. Även stora projekt som detta gör endast skillnad på marginalen. En restidsminskning mellan Stockholm och Göteborg på en halvtimme skulle inte sätta särskilt stora avtryck. Det gör däremot investeringar i det befintliga väg- och järnvägsnätet. Drygt tre fjärdedelar av svenskarnas resor sker med bil. Därför är satsningar på väginfrastrukturen generellt lönsammare och bättre för klimatet än tågsatsningar, eftersom de får större effekt på restiderna.
Att svenskarna väljer bilen beror inte på att de skulle vara samvetslösa klimatbovar, utan på att bilen i de allra flesta fall är det snabbaste, billigaste och smidigaste alternativet. På landsbygden är den ofta det enda alternativet. Spårbunden kollektivtrafik är effektivast i tätbefolkade områden och satsningar på tåg bör framför allt göras inom regionaltrafiken, för att underlätta jobbpendling. Att den tillträdande regeringen kastar höghastighetsbanan på sophögen är en seger för Sverige utanför storstäderna. Sverige behöver infrastruktursatsningar som gör verklig skillnad, för resenärerna och miljön.
Lars Anders Johansson, journalist och författare