Successionen i skogen
När det kommer till skogen måste vi alla förstå att den inte är statisk och glöm inte vilken nytta den gör i nästa steg, skriver Marit Bohlin.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Sommaren 2023 har varit en berg- och dalbana av olika väder. Olika delar av landet har haft olika utmaningar. Först kallt, sedan torrt och därefter blött. Extremvädret kanske är här för att stanna, men det var inte det jag tänkte skriva om nu.
Skördetiden är här och vi passar på att plocka det som skogen ger. Ett resultat av det blöta vädret är att svamp verkar finnas i mängder. Jag kan då inte hjälpa att le åt en blänkare i en av det större dagstidningarna som handlar om att kantarellerna håller på att ta slut eftersom skogen försvinner.
Hela min uppväxt har vi alltid plockat bär och svamp på olika ställen eftersom skogen aldrig är statisk. Den växer och den avverkas vilket innebär att svampställen försvinner och nya tillkommer. En ytterligare aspekt är att där jag oftast hittar gula kantareller är en brukad skog, en granskog som står på tillväxt. För att inte tala om trattkantareller, de hittar jag ofta i gallringsvägar, alltså traktorspår. Med det sagt så tror jag inte alls att kantarellerna är på väg att ta slut. Särskilt inte efter den här sommaren, de finns nu verkligen överallt i skogen. Det finns dessutom på ställen som är brukade av människan.
Reflektionen jag gör, och som jag har skrivit om tidigare, är att många, kanske för många människor är för långt bort från skogen. I dagens samhälle är det lätt att ha åsikter och att utrycka dessa så att många människor kan läsa eller ta del av dom. Det är ett problem som vi behöver ha med oss när vi pratar om skogen. För mig som har växt upp i densamma, och har den så naturligt, blir kontrasten stor när jag tar del av åsikter som är grundade på ett helt annat sätt.
Människan har av naturen svårt att ta sig an förändringar. Vi gillar trygghet och att kanske vill vi ofta att det ska vara som det alltid har varit. Det är alltid en stor förändring när exempelvis en avverkning har skett. Träden är borta och ljuset flödar men rätt snart igen kommer det nya små träd och ytan blir grön igen. Det är en stor förändring som behöver bearbetas, precis som vilken förändring som helst.
När det kommer till skogen måste vi alla förstå att den inte är statisk, den kommer inte stå där för evigt. Och glöm inte vilken nytta den gör i nästa steg, vi kan inte klara oss utan den.
Marit Bohlin, blivande skogsägare