Synen på naturen är likt en karikatyr – som i verkligheten varierar

För varje naturtyp ser jag någon välbekant person för mitt inre, nästan som en karikatyr, fastän de flesta av oss pendlar mellan flera synsätt, skriver Kerstin Dafnäs.

Det finns skilda sätt att se på naturen, konstaterar skogsägaren Kerstin Dafnäs. FOTO: ISTOCK

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Det är ovanligt blött i marken där vi står i plockhuggningsförsöket och tittar på det uttag som har gjorts, eller rättare sagt vad som har lämnats. Det är mest tall, en del löv och gran. Frågorna jag har är många: när ska nästa uttag göras och hur mycket, hur många blir det under en normal omloppstid, hur ser ni på risken för skador när maskiner ska in så ofta, vad blir det för kvaliteter som plockas ut, vad tror ni om kostnader och intäkter? 

Praktiska och ekonomiska frågor. Kanske tar jag upp för mycket tid med sånt som är irrelevant för de andra. Vi är ute vid ett demonstrationsområde för variationsrikt skogsbruk tillsammans med det regionala skogsprogrammet i Jämtland. Det är en blandning av folk, många från myndigheter med olika uppdrag som näringslivsutveckling, naturvård, skogsbruk med mera. Vi har alla olika ingångar och perspektiv på det vi ser. 

Årets utställning på Naturum i Vålådalen dyker upp i skallen, den om skilda sätt att se på naturen och jag frågar mig vilka synsätt finns med här:
En ursprunglig natursyn, där praktisk kunskap är viktig men förklaringar inte behövs; där människor och djur samsas om det som finns och där "Natur" som avgränsat begrepp kanske inte ens existerar?

En naturvetenskaplig syn, där naturen är skild från den mänskliga kulturen och naturfenomen har fått vetenskapliga förklaringar; där vi studerar, undersöker, organiserar, experimenterar och förklarar?

En ekonomisk syn, där naturen är en leverantör som förser oss med bland annat råmaterial, upplevelser, energi, hälsa, välstånd och arbetstillfällen. Där vi mäter, beräknar och sätter en prislapp på allt och uppfinner begrepp som "ekosystemtjänster", för att förklara nyttan med naturen?

En idealiserad syn, där naturen blir en livsstilsmarkör och reduceras till en noga redigerad kuliss för att odla bilden av oss själva: där drömmen och fantasin om "Den Orörda Vildmarken" lever, liksom en längtan tillbaka till något "äkta”?

För varje naturtyp ser jag någon välbekant person för mitt inre, nästan som en karikatyr, fastän de flesta av oss pendlar mellan flera synsätt.

Ute på försöksytan skiner solen medan frågorna haglar från alla håll och det spånas om hur man kan ta rygg på varandra för att få framfart mot skogsprogrammets mål. 

Det jag tar med mig hem är förstås mina egna intryck, dessutom berikade med de andra deltagarnas perspektiv. Och en förhoppning om att det är ömsesidigt.

Kerstin Dafnäs, skogsägare och konsult, Hammerdal

LÄS MER: Förmågan att samarbeta blir avgörande