Ta nytt grepp om nyckelbiotoperna

Skogsstyrelsen klassar mark som nyckelbiotop och skogsägaren kan i praktiken inte avverka eftersom det inte finns köpare av virket. För en enskild skogsägare kan detta drabba nästan hela arealen utan någon ersättning - det enda som utlovas är att bli prioriterad i en osäker framtid.

Skogsstyrelsen hävdar att den bara utför ett uppdrag, att det är en inventering och att konsekvenserna för skogsägaren beror på skogsbranschens egna certifieringsregler. Ersättningen till skogsägarna styrs enligt Skogsstyrelsen av hur mycket politikerna avsätter i statsbudgeten.

Problemen finns i certifieringssystemen (både PEFC och FSC) som medför att certifierade företag inte köper virke som avverkats i nyckelbiotoper. Reglerna har skapats av skogsbranschen tillsammans med Naturskyddföreningen med flera.

Skogsstyrelsen definierar vad som är en nyckelbiotop och kan således själv ändra innebörden av begreppet. Det är därför olämpligt att använda begreppet i certifieringsreglerna. De borde i stället definiera vad som ska skyddas och därmed vilket virke som certifierade företag inte köper. En lämplig formulering kan vara:

"Certifierade företag får inte köpa virke från skog som är skyddsvärd med hänsyn till hotade arter. Detta ska för en skogsfastighet gälla upp till 5 procent av arealen plus mark utöver 5 procent för mark som är så skyddsvärd att samhället ersatt skogsägaren för att inte avverka skogen".

I en förklarande bilaga får man klara ut vad som är skyddsvärd skog. Reglerna bör anpassas till de olika förutsättningarna i norra respektive södra Sverige. Jag uppmanar LRF och skogsägarföreningarna att, i stället för att klaga på Skogsstyrelsen, påverka det som verkligen kan förändra situationen för drabbade skogsägare.

Lars Nilsson

Skogsägare, Norrtälje kommun