Det måste gå att livnära sig på miljövänligt svenskt jordbruk. En seriös politik för hållbar utveckling behöver därför utöver den miljömässiga aspekten även arbeta med den sociala och ekonomiska utvecklingen, skriver Ester Hertegård i en ledare.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Vårbruket är igång. Den inhemska livsmedelsproduktionen ska enligt gällande strategi öka, parallellt med trenden av minskande åkerareal. Det är en ekvation som bara kan lösas genom effektivare produktion. Samtidigt ute i fält lider svensk växtodling av ökande mängder svamp, skadeinsekter och ogräs i takt med allt varmare somrar.
Verktygslådan för att möta problemen kan dock få en inbiten optimist att misströsta. Den nobelprisade gensaxen för växtförädling är bannlyst i EU trots att den är det kanske kraftfullaste vapnet mot minskade skördar. Den arbetstunga mekaniska bearbetningen tyngs ytterligare av olika straffskatter på drivmedel, och växtskyddsmedel verkar vara någon typ av svordom i politiska sammanhang. Svårframkomligheten på den smala väg som är laglig i växtskyddet missgynnar, minst sagt, svensk växtodlings konkurrenskraft.
Växtskyddsmedel har oförtjänt dåligt rykte. Nyligen rapporterade EUs myndighet för livsmedelssäkerhet, EFSA, rekordlåga och minskande nivåer av rester från växtskyddsmedel i livsmedel inom unionen. Ingen fara för matglada konsumenter alltså. I Sverige bedömer Naturvårdsverket att växtskyddsmedel inte heller utgör någon generell fara för miljön. Men Kemikalieinspektionen, som är den myndighet alla växtskyddsmedel måste passera för att få användas i Sverige, drar ändå åt tyglarna genom att bevilja färre nöddispenser.
Detta i linje med gällande mål på EU-nivå som är att användningen av växtskyddsmedel ska minska med 50 procent till 2030. Relativt länder som Tyskland och Frankrike är användningen av kemiska bekämpningsmedel i Sverige tämligen blygsam. Som vanligt blir då dessa ”minska-mål” missgynnande för Sverige som oftast är bäst i klassen i miljöhänsyn redan, men ändå blir tvunget att minska ytterligare.
En seriös politik för hållbar utveckling behöver utöver den miljömässiga aspekten även arbeta med den sociala och ekonomiska utvecklingen. Detta eftersom ett framtida miljövänligt svenskt jordbruk måste gå att livnära sig på. Ivern att bli bäst på miljöhänsyn måste matchas med motsvarig iver att göra jordbruket konkurrenskraftigt.
