Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Vi tycker liksom Kersti Linderholm att det svenska lantbruket som helhet har kommit en bra bit på väg mot ökad hållbarhet. Antibiotikaanvändningen är lägst i Europa och svensk djurlagstiftning går längre än i många andra länder. Men vi nöjer oss inte där. Vi vill se satsningar på ekologisk produktion och konsumtion och att detta får en prioriterad roll i en fjärde handlingsplan för Livsmedelsstrategin.
Det ekologiska och Kravcertifierade lantbruket har varit en viktig drivkraft för att utveckla lantbruket till att bli mer hållbart, både i Sverige och i andra länder. Det är därför viktigt att fortsätta driva utvecklingen av ekologiska och hållbara livsmedel. Det kommer vi fortsätta att göra, och det bör speglas även i den svenska Livsmedelsstrategin.
Visionen är att all produktion av livsmedel är ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar och tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov.
Det är grundlöst att påstå att det ekologiska lantbruket inte bidrar positivt till miljön. Till och med de som kritiserar ekologiskt lantbruk för exempelvis lägre skördar säger att det ekologiska lantbruket har positiv effekt på biologisk mångfald. Ungefär en tredjedel av det vi äter är beroende av pollinerande insekter som bin, humlor och fjärilar. Enligt forskare från bland annat Australien hotas 40 procent av alla insektsarter av utrotning inom några få årtionden. Forskarna uppger att intensivt, storskaligt jordbruk som använder naturfrämmande kemiska bekämpningsmedel bidrar till detta. Den biologiska mångfalden – antalet växt- och djurarter – gynnas däremot av ekologisk odling. På en ekologisk gård finns i genomsnitt 50 procent fler arter av växter och pollinerare än på andra gårdar.
Och genom att inte använda naturfrämmande kemiska bekämpningsmedel, bidrar ekologisk- och KRAV-bönder till att skydda sjöar och hav, grundvattnet (som används som dricksvatten) och luften från rester av kemikalier.
I en rapport från FNs jordbruks- och livsmedelsorgan FAO framgår att ekologiska jordar i allmänhet innehåller mer kol än jordar som odlas konventionellt. Det betyder att de har lagrat in mer av växthusgasen koldioxid från luften, och alltså fungerar som kolsänka. Bördiga jordar är viktiga för den framtida försörjningen av jordens växande befolkning. Det är användningen av stallgödsel och annan organisk gödsel och valet av andra grödor som gör att ekologiska jordar lagrar in mer koldioxid, vilket också innebär att de blir bördigare och mullrikare.
Vi ser hur intresset för ekologiskt blir allt starkare i EU. Det gäller såväl efterfrågan på ekologiska livsmedel som politiska målsättningar. EU-kommissionen har satt som mål att minst 25 procent av åkermarken ska vara i ekologisk odling år 2030, därför att ekologisk produktion är en väsentlig del i utvecklingen av hållbar livsmedelsproduktion i EU. I Tyskland ökar efterfrågan kraftigt på ekologiska livsmedel och i Danmark finns en stark samsyn från politik och bransch om att strategiskt utveckla ekologisk produktion och export.
Att ekologiskt lantbruk bidrar till att nå FN:s globala mål och de svenska miljömålen är tydligt. Men vi håller med Kersti Linderholm om ytterligare en sak. Mycket av den forskning vi refererar till är internationell. Det behövs mer forskning om ekologiska metoder utifrån svenska förhållanden, bland annat för att Sverige ska kunna fortsätta utveckla lantbruket och på sikt bli en exportnation av ekologiska livsmedel, liksom grannlandet Danmark.
Victoria Olsson, hållbarhetschef, Arla Sverige
Åsa Domeij, hållbarhetschef, Axfood
Bella Goldman, varumärkes-, CSR- och kommunikationsdirektör, Lidl