Vill lantbruket vara en resurs i energisystemet?

Varje lantbruksföretag har unika möjligheter att producera energi från markresursen, få andra företag har de förutsättningarna, skriver Ulf Jobacker. 

Alltfler lantbrukare utvecklar sina energiresurser utifrån gårdens samlade resurser. FOTO: THOMAS ADOLFSÉN/SCANDINAV

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

LRFs energipaket ger goda förslag för att bidra till att nyttja potentialen för energiproduktion i de gröna näringarna. El i form av grön el från sol, vind, vatten och biokraft, fjärrvärme och biodrivmedel är basen i den billiga och snabbt etablerade förnybara energin. Paketet ger en rad förslag på ökad energiproduktion, stärkt livsmedelsförsörjning och ökad konkurrenskraft som borde vara attraktiva ur ett nationellt perspektiv.

Men det finns en rad frågetecken kring det förnybaras och lantbrukets roll. Trots en avreglerad energimarknad sedan 1996 finns en utbredda ovana att ställa olika energislag mot varandra. Rättsosäkra tillståndsprocesser och låg ersättning till markägare gör energiaffärer mindre attraktiva. I innovationssystemet finns ett stuprörstänkande som missgynnar systeminnovation och synergier. Svaga lokala incitament för energietableringar och regelverk som bidrar till en kronisk övertolkning av äganderätten har utvecklat "Nimby" (not in my backyard) till "Banana" (build absolutely nothing anywhere near anyone) med effekten att samhällskritisk förändring hamnar i långbänk.

Men den viktigaste frågan är om lantbrukarna kan prioritera en roll i energisystemet. Varje lantbruksföretag har unika möjligheter att producera energi från markresursen, få andra företag har de förutsättningarna. Alltfler lantbrukare utvecklar sina energiresurser utifrån gårdens samlade resurser. Åtgärder som i dag sänker kostnader, skapar mervärden i produktionen och ger steg i värdekedjan.

Senare tids kostnadsexplosion för energi driver på ett energiarbete som gör att många lantbruksföretag snart kan vara klimatneutrala. Det sker en stark kompetenshöjning som driver digitalisering och samverkan för att hitta nya och bättre lösningar. Några exempel på det är nya substrat från lantbruket för biogasproduktion åt industri och transporter, etablering av solparker samt sametablering av sol- och vindelproduktion, repowering och nyetableringar av vind- och vattenkraft, teknik som skapar kolsänkor, försäljning av flextjänster i elnäten och lantbruket som testbädd för inhemskt producerade biobaserade drivmedel.

En mera strategisk roll för lantbruket i Sveriges energiförsörjning är förstås möjlig. Men för det enskilda företaget verkar det strategiska valet lika lätt som för de större skogsbolagen vars energistrategier vi läst om i Land Skogsbruk. Ökad energieffektivisering och självförsörjning ger de långsiktiga spelregler för kärnverksamheten som inte levereras av politiken och marknaden. Mat är energi. Energi är mat.

Ulf Jobacker,
projektledare inom energi & lantbruk