Aktivistforskarna har bränt sitt förtroende
Lyssna på forskarna brukar det heta. Men det förutsätter att forskarna handlar utifrån objektiva fakta och inte blir aktivister, skriver Lena Johansson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Medan debatten pågick för fullt inne i riksdagen stod en grupp forskare utanför och demonstrerade mot regeringens klimatpolitik. En av dem var en skogsforskare från SLU som intervjuades i SVTs nyhetsprogram.
– Vi har försökt allt annat, sa hon. Nu återstår det bara det här. Jag vill kunna se mina barn i ögonen och säga att jag gjorde allt för att stoppa klimatförändringarna.
Och vem vill inte det? Frågan är bara vilka metoder vi väljer för att nå dit.
I vårt sekulariserade samhälle har forskarna blivit de nya översteprästerna. Lyssna på forskarna brukar det heta. Men på senare tid har det inte känts så självklart. Det förutsätter att forskarna handlar utifrån objektiva fakta, men istället har många blivit allt mer aktivistiska. Det känns ibland som om vissa av dem drivs av en stark uppfattning och sedan forskar för att slå fast den.
Före jul skrev 550 forskare till bland annat EU-kommissionens ordförande för att övertyga henne om att europeiskt skogsbruk är hållbart. Det dröjde inte länge förrän motståndarsidan samlat lika många forskare som var av totalt motsatt uppfattning. Nyligen skrev också drygt 500 forskare en debattartikel i Aftonbladet och krävde att Sveriges utsläpp måste minska nu.
De var ”förtvivlade och arga” för att regeringen inte tar klimathotet på allvar och inte bjudit in dem till ett möte om klimatpolitiken. Men det var inte bara klimat- och miljöforskare som undertecknat artikeln utan experter från vitt skilda områden. Varför skulle regeringen bjuda in till exempel en forskare i lingvistik eller en professor i design till ett klimatmöte?
För några månader sedan kom vetenskapsjournalisten Emma Frans bok "Expertparadoxen – Ska jag alltid lyssna på forskarna?". Trots att hon själv är både expert och forskare varnar hon för att låta experterna styra alltför mycket. Ett tydligt exempel är under pandemin då politikerna lutade sig väldigt tungt mot experternas rekommendationer. Experterna var dock långt ifrån överens.
I en debattartikel i Sydsvenskan skriver 27 forskare att det är deras plikt att varna för det som många års forskning kommit fram till. Det tyckte säkert också den doktorand som stormade scenen vid Melodifestivalen för att föra fram sitt budskap om att rädda våtmarkerna. Och visst forskare har förstås rätt att ta ställning i olika frågor, men då kan de inte längre förvänta sig att bli betraktade som objektiva experter. Lika lite som en journalist som tar aktiv ställning för något kan förväntas förmedla opartiska nyheter. Aktivistforskare har, även om de anser sig ha vetenskapen på sin sida, tyvärr bränt sitt förtroende.