Djuromsorg alltid i fokus för svensk matproduktion

Kundernas förtroende för svensk mat har genom åren alltid varit högt trots att vissa debattörer vill påstå motsatsen, skriver Sven-Arne Thorstensson.

De som följt utvecklingen noga på närmare håll, vet att lantbruket förändrats radikalt under senare år. FOTO: MAGNUS BINNERSTAM

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Svar på debattartikeln ”Djurskyddet starkt argument för svensk mat”.

Vad debattörerna egentligen vill uppnå med sin artikel verkar oklart. Att motsätta sig en översyn av svensk djurskyddslagstiftning ger en känsla av misstro mot branschen, gamla sanningar och slag i samma dörrar som man gjorde på 90-talet. Kundernas förtroende för svenska produkter har genom åren alltid varit högt, trots att vissa debattörer vill polarisera och komma med förnumstiga pekpinnar om motsatsen.

Det är förstås lätt att fastna i historien och det är nog få som inte känner till Gunnela Ståhles arbete kring djurskydd och antibiotika på 1980-talet, vilket till och med resulterade i en doktorshatt. Men mycket har förändrats sedan dess. Debatt och fakta måste förflyttas till nutid.

De som följt utvecklingen noga på närmare håll, vet att lantbruket förändrats radikalt under senare år. Djurmaterial, byggnader, foder, teknik och management är nu något helt annat än då och det gäller att hänga med i den utveckling som skett och sker.

Tyvärr, så finns inte den högsta kompetensen inom utveckling av modernt lantbruk hos Sveriges Lantbruksuniversitet. Denna toppkompetens och utveckling ligger i dag ute i produktionen och hos dess kommersiella rådgivning, där god djurhälsa alltid är en förutsättning för varje framgång. Tyvärr har universitetet själv gradvis tappat kontakten med utvecklingens frontlinje, men kämpar ändå för att behålla sin tolkning av vad som sker.

Ansvaret för detta glapp vilar tungt på staten och tillämpningen av den så kallade livsmedelsstrategin. Detta glapp skapar i nästa steg grunden för att gammal och felaktiga data som sedan bildar officiella sanningar, och i nästa steg verklighetsfrämmande debattinlägg.

Som agronom och journalist borde man försöka vinnlägga sig om att ha tillräckligt med basfakta för att tolka hur branschen utvecklats över tid. Tyvärr har denna typ av kunskapsglapp med vidhängande ofta felaktig debatt, lett till att en betydande del av svensk mat numera produceras i länder långt bortom dessa debattörers räckvidd. Ni har ändå, kanske helt ovetande medverkat till att det blivit så. Men som vanligt så blir alltid jakten på det odefinierat bästa, det godas fiende.

Sven-Arne Thorstensson, lantbruksdebattör, Munkedal