Ersättningsnivån för skogsintrång är oacceptabelt låg
Hur kan det vara möjligt att en årligen producerande skogsmark tas ur produktion för en futtig engångsersättning, till förmån för exempelvis en kraftledning, skriver skogsägaren Per-Urban Gradin.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Jag har sedan länge ansett att ersättningsnivån för skogsintrång varit oacceptabelt låg. Hur kan det vara möjligt att en årligen producerande skogsmark tas ur produktion för en futtig engångsersättning, till förmån för exempelvis en kraftledning? Blev nyligen själv erbjuden knappt 13 000 kronor per hektar som en engångssumma, för inmutad mark. För mig är det självklart att det borde vara ett markarrende.
Jag har exempelvis ett skogsområde på ett hektar som man vill ta ur produktion för en kraftledning. Det är känt att markens bonitet är 5, det produceras följaktligen 5m3 skog årligen i all framtid på denna hektar. För mig är det logiskt om intrånget vore ett tillsvidarearrende. Ersättningen borde vara ett rotkubikmeterpris grundat på gällande prislista i området för den uteblivna produktionen. Tänkbart vore en indexuppräkning vart tionde år.
Vad som även är störande är att en del av ersättningen kallas ”ersättning för frivillig överenskommelse”. Man kan således bara förlora på att försöka hävda sin rätt.
Per-Urban Gradin
Forsed, Bollstabruk