Svenska kraftnät och kraftbolagen väljer i dag föråldrad teknik med luftledningar som gör stort markintrång. Det är ett hot mot Sveriges framtida livsmedels- och skogsproduktion och strider både mot den nationella livsmedelsstrategin och skogsstrategin, anser debattörerna.
Sverige upplever nu de högsta energipriserna någonsin. Samtidigt planeras tillförseln av elenergi från norra Sverige till de södra delarna av landet att öka kraftigt genom stora kraftledningsprojekt. Mycket av den nya överförda elenergin kommer att exporteras. Förra året exporterades omkring 25 terawattimmar, TWh, till våra grannländer. Det är i storleksordningen vad alla vindkraftverk producerar.
För att öka kapaciteten i överföringen av elenergi från Norrland till de södra delarna av Sverige kommer Svenska kraftnät att förstärka elnätet, det så kallade NordSyd-projektet. Dagens nät kan överföra från elområde SE2 i Norrland till SE3 i Mellansverige, effekten är 7 300 megawtt, MW. Efter utbyggnaden ska överföringen klara mer än 10 000 MW. (Effekten från Ringhals 3 i normal drift är 1 063 MW.)
Svenska kraftnät och kraftbolagen väljer idag av vinstmotiv föråldrad teknik med luftledningar som har stort markintrång. Det innebär ett hot mot Sveriges framtida livsmedels- och skogsproduktion eftersom det uppenbart strider både mot den nationella livsmedelsstrategin och skogsstrategin.
Förstärkningen av elnätet till södra Sverige utförs snabbare med investering i modern marksnål likströmsteknik med markkablar jämfört med att använda luftledningar. Ännu snabbare stärks elleveranserna om likströmskabeln förläggs till havs, eftersom projekttiden då förkortas avsevärt enligt utländska erfarenheter.
I Sverige finns en avancerad exportindustri inom elkraftteknik som kan leverera den senaste tekniken inom elkraftöverföring, som högspänd likspänning med spänningsstyva omriktare. I Sverige finns också företag som kan leverera nyutvecklade kablar för förläggning både på land och till havs. Fördelen för denna industri av att ha referensanläggningar i Sverige kan inte underskattas. Det är därför svårt att förstå ur ett industripolitiskt perspektiv varför inte organisationer som Svenska kraftnät och Vattenfall förespråkar modern teknik när kunskapen finns på nära håll.
LRF, Mellanskog och Norra Skog har i dialog med riksdagsledamöter, regionala företrädare från regionförbund och länsstyrelser krävt att det genomförs en bättre genomlysning av de totala samhällsekonomiska effekterna av planerade kraftledningsprojekt.
Utbyggnader av elnätet borde ske på jämbördiga villkor. Så sker inte när enskilda mark- och skogsägare ställs mot Svenska kraftnät och stora kraftbolag. Vi kan konstatera att kostnaden för att göra markintrång hos enskilda lant- och skogsbrukare är låg, eftersom exploatörerna väljer att rata den modernare dyrare tekniken som innebär mindre intrång.
I andra länder förhandlar kraftbolagen i större omfattning med markägarna och försöker hitta lösningar som båda parter kan acceptera. I Storbritannien finns också möjligheten att kraftbolaget arrenderar marken och betalar ett årligt arrende.
Svenska kraftnät och elkraftföretagen försöker nu ytterligare förstärka sin förhandlingsposition gentemot de enskilda markägarna. De framför krav på snabbare processer och "carte blanche" för att kunna utnyttja ålderdomlig teknik med luftledningar. Vi hoppas att inte regering, riksdag och myndigheter accepterar dessa partsinlagor. Det skulle innebära en urholkning av äganderätten.
Vi anser att Svenska kraftnät och kraftbolagen istället på ett tidigt stadium i dessa stora kraftledningsprojekt skulle initiera en dialog med berörda. I denna dialog skulle alla aktuella parter, Svenska kraftnät, kraftbolag, tillståndsmyndigheter, länsstyrelse, kommuner, fastighetsägare och deras organisationer kunna försöka att hitta bra lösningar.
Alla inser att elenergi måste överföras från produktionsplats till kund. Men det är bättre att försöka finna frivilliga och långsiktigt hållbara överenskommelser med oss markägare. Att välja konfrontation eller försöka utesluta oss i tillståndsprocessen leder inte till framgång.
Joakim Borgs, LRFs riksförbundsstyrelse, Anita Boman Daniels, LRF Dalarna, Patrik Ohlsson, LRF Värmland, Per Willén, LRF Örebro, Gunilla Kjellsson, LRF Västernorrland, Lotta Zetterlund, LRF Gävleborg, Per Pettersson, LRF Mälardalen, Karin Perers, Mellanskog, Stig Högberg, Norra Skog samt Jonny Hylander, professor emeritus inom elektroteknik
