Frågan om biobränsle har gravt missköts
Det känns tjatigt att föra fram självklara argument till en församling som verkar se Sverige som en vildmark som bäst används som kolsänka för Centraleuropa. Det skriver Knut Persson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Så länge det har bott människor i vår del av världen har man använt biobränsle. En förutsättning för att bo här under vintern var att kunna få värme genom att elda med ved. Så var det under hela historien fram till slutet av 1800-talet då kol började ersätta ved i städerna. Efter andra världskriget tog oljan allt mer över från kolet, men började åter minska under 1980-talet.
Sedan ganska länge är biobränsle åter den största energikällan för uppvärmning. Det finns en del traditionell vedeldning på landsbygden, men fram för allt är det städernas fjärrvärme som får sin energi från flis.
När EU vill att den svenska användningen av biobränsle ska minska för att minska utsläppen av koldioxid förstår man varken hur Sverige fungerar eller enkla biologiska samband. Problemet är inte den svenska skogen som inte tillför någon kol till systemet, utan den fossila energin som för kol från lager under marken till atmosfären.
Det känns ärligt talat tjatigt att föra fram självklara argument till en församling som verkar se Sverige som en vildmark som bäst används som kolsänka för Centraleuropas fortsatta användning av fossil energi. Även om EU-parlamentet fattat sitt beslut är det inte klart var vi till slut hamnar, men frågan har gravt misskötts av svenska regeringar. Det är den nya regeringen som får ansvaret att försöka undvika haveriet, men den förra regeringen som inte i tid försökte få processen på rätt spår har störst ansvar.
Det finns viktiga miljöfrågor för den svenska skogen, viktigast är nog att bevara mångfalden. Här gör skogsbruket stora ansträngningar i brukandet av skogen, och ytterst finns möjligheten för staten att bilda reservat. Till slut blir det en avvägning där miljöintresset står mot nyttan av virkesleveranser och statens förmåga att finansiera och sköta reservat.
Men behovet att minska koldioxidutsläppen är inte en miljöfråga som bör minska brukandet av skogen. Tvärtom är brukandet av skogen entydigt en fördel om man vill minska koldioxidutsläppen.
Den som har de mest grundläggande kunskaper om hur skogsbruket fungerar förstår det. Tyvärr har skog som angripits av barkborre blivit en vanligare del av råvaran till flis, men helt dominerande är grenar och toppar från träd som i huvudsak används till virke eller massaved. Att låta dessa ligga kvar i skogen blir en kortvarig kolsänka eftersom de ganska snabbt bryts ner.
En annan fråga är om de som bor i stan kan acceptera lägenheter där det kanske är femton grader varmt. Om inte måste en annan energikälla användas, och det blir gas eller kol.
Knut Persson