Avtal ska hållas

Jag öppnar de dokument som gäller årets SAM-ansökan. Allt är väl frid och fröjd tänker jag, men döm om min förvåning när jag noterar att Statens Jordbruksverk, och dess hantlangare Länsstyrelsen i Östergötlands län, meddelar att mitt åtagande gällande miljöåtgärden skyddszoner ensidigt har avslutats.   

Beslutet gällande åtagande för skyddszoner gäller i mitt fall från 2020 fram till och med 2024. Detta är ett ömsesidigt avtal från den 12 november 2020 mellan mig och Länsstyrelsen. Nu upphäver Jordbruksverket/Länsstyrelsen ensidigt detta avtal om åtagande gällande skyddszoner.  

Man blir bestört och tar sig för pannan. Fel och nonchalant! Man kan ju föreställa sig hur detta hade avlöpt om jag i egenskap av lantbrukare ensidigt meddelat Länsstyrelsen att jag upphäver avtalet. Speciellt om jag i likhet med dessa statliga myndigheter skulle ange brist på medel som skäl! Så här kan man inte förfara. Det undergräver medborgarnas förtroende för myndigheter och är inte rättssäkert.

Jag ser också att lantbrukare vars åtagande för vallodling löper vidare i enlighet med respektive lantbrukares avtal i ytterligare upp till två år. Bara att gratulera, men denna omständighet borde även omfatta exempelvis mitt lantbruksföretag.

Jag har haft skyddszoner så länge de har funnits och dessutom varit en ivrig förespråkare av just denna miljöåtgärd i bland annat lantbrukspressen. Skall detta vara tacken?! Visst, jag kan söka ett nytt åtagande men arealen blir avsevärt lägre.

Jag kan bara vädja till det sunda förnuftet genom att använda den slitna klyssjan, ”Gör om och gör rätt”. Jag uppmanar sålunda Jordbruksverket som Länsstyrelsen att ta tillbaka den här ensidiga uppsägningen av det ömsesidigt ingångna avtalet.

Jag är besviken men hoppas på att Jordbruksverket/Länsstyrelsen kommer på bättre tankar. Pacta sunt servanda (på latin) eller "avtal skall hållas"! som det heter på svenska. 

Tomas Fahlgren, Vikbolandet.