Sverige släpar efter i utvecklingen för solelproduktion. Regeringen bör ta fram åtgärder som säkerställer en likvärdig och rimlig handläggning av ärenden av solparker i hela landet. Det skriver Madeleine van der Veer på Svensk Solenergi.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
De kommande åren väntas elbehovet öka kraftigt - enligt Svenska kraftnäts bedömning så mycket som 30 procent bara fram till 2027. En fördubbling av efterfrågan väntas redan under 2030-talet.
För att möta den här utmaningen behöver vi bygga ut energiproduktionen avsevärt och för det har solenergin en given roll. Solceller på villatak har de senaste åren ökat kraftigt. Det som däremot inte visar samma positiva utveckling är storskalig solenergi på mark. Det är olyckligt med tanke på att solparker är en snabb lösning som kan tillföra betydande mängder lokalt producerad förnybar el där den behövs som mest.
Trots att Sverige är ett av EU:s till ytan största medlemsländer släpar vi efter i utvecklingen jämfört länder som har liknande förutsättningar för solelproduktion. Vårt grannland Danmark som till ytan är knappt en tolftedel så stort som Sverige har avsevärt högre energiproduktion från solparker. Tyskland har redan i dag installerat solenergi motsvarande ungefär halva den svenska årliga elkonsumtionen.
En anledning till att Sverige halkat efter är att länsstyrelser tolkar regler kring etablering på jordbruksmark olika. Somliga har valt att inta en restriktiv hållning och sagt nej till etablering med hänsyn till att jordbruksmark är klassat som riksintresse enligt svensk miljölagstiftning. Det är en oroväckande utveckling.
Svenskt lantbruk har sedan mitten av 1950-talet förlorat mer än 1 miljon hektar åkermark. Det är en utveckling som skett till stor del på grund av storleksrationalisering men också som svar på de höga kostnader svenska bönder mötts av från exempelvis insatsvaror, lagstiftningskrav och höga skatter.
Det finns tack och lov ingen motsättning mellan ett stärkt svenskt jordbruk och solparker. Etablering av parker är en tillfällig installation som inte skadar marken och kan vara ett sätt för lantbruket att få tryggad lönsamhet medan marken delvis brukas eller vilar. En vanlig åtgärd är exempelvis att låta får beta på mark med solpaneler. Självförsörjningsgraden av fårkött i Sverige är i dag nere på drygt 30 procent, något som skulle kunna öka väsentligt med fler solparker.
Det är också värt att nyansera frågan om etablering av solparker och hur mycket jordbruksmark det verkligen rör sig om. Om solelproduktion på tak och mark skulle byggas ut för att stå för 15 procent av Sveriges elanvändning 2030 skulle det kräva ungefär 0,6 procent av Sveriges jordbruksmark eller ungefär en tiondel av den mark som i dag ligger i träda och alltså inte brukas. Det är cirka 18 000 hektar att jämföra med de mer än 1 miljon förlorade hektaren sedan 1950.
För att underlätta för utvecklingen av solparker i Sverige bör regeringen ta fram åtgärder som säkerställer en likvärdig och rimlig handläggning av ärenden av solparker i hela landet. I den bör självklart äganderätten vara vägledande. Vi skulle också vilja se ett tydligare politiskt ledarskap med ett mål och en strategi för solkraften.
Låt oss inte ställa etablering av solparker mot en stärkt svensk livsmedelsproduktion. Istället bör det ses som ett komplement som kan trygga utvecklingen för svenskt lantbruk.
Madeleine van der Veer
Hållbarhets- och näringspolitisk expert på Svensk Solenergi
