Var försiktig när det bjuds på gratis lunch
Det finns anledning att fundera inför steget från dagens marknadsekonomi till en planekonomi, där politikerna bestämmer ersättningen för olika tjänster. Politiken är ombytlig. Det skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Vi är får en allt intensivare debatt om att skogsägaren bör få betalt för allt annat hen erbjuder, utöver att sälja virke. I juli månad kom EU-kommissionen med riktlinjer om hur dessa så kallade ekosystemtjänster bör värderas.
De visar att virkesvärdet är av ganska underordnad betydelse. Skogens förmåga att lagra kol är värt nio gånger mer. Rekreation och friluftsliv är värt fyra gånger mer. Förmågan att reglera vattenflöden är värt hela tio gånger mer och biologisk mångfald tre gånger mer.
Man kan ifrågasätta hur värderingen gjorts, men onekligen är skogarnas bidrag av enorm betydelse. Nästa fråga blir, vilket rapporten kretsar kring, i vilken grad skogsägaren bör få ersättning för de värdefulla ekosystemtjänsterna. Då gäller det att hålla i hatten.
För det första finns dessa höga värden redan idag, med virke som ekonomisk drivkraft.
Det finns anledning att fundera både en och två gånger inför steget från dagens marknadsekonomi till en planekonomi, där politikerna bestämmer ersättningen för olika tjänster. Politiken är ombytlig. Det är tryggare att hänga upp tillvaron på virkesmarknadens alla aktörer, även om konjunkturen går upp och ner.
Därmed inte sagt annat än att det finns anledning att ersätta ekosystemtjänster. Rimligen handlar det då om aktiva insatser som ger ett mervärde för olika nyttigheter. Det som diskuteras mest är olika insatser för att öka inbindningen av kol. Det kan vara genom att "överhålla" skogen, låta den växa längre innan avverkning. Åtgärden är inte helt lätt att mäta och värdera. En annan sida av precis samma mynt är att ge bidrag till gödsling för att öka tillväxten och därmed kolinbindningen.
Helt andra insatser kan vara att anlägga vandringsleder för friluftslivet eller frihugga ekar för biologisk mångfald. Det är åtgärder utöver det vanliga som är någorlunda lätta att värdera, men rapporten från EU gläntar på dörren till en helt annan ekonomi.
Inkomster utan extra insatser är förstås trevligt, men ur skogliga tidsperspektiv är det en kortvarig glädje. Intäkten kapitaliserar sig i högre markvärden. Men andra ord ökar marken i värde och när den säljs måste köparen betala ett pris som inkluderar den extra inkomsten.
Därmed är mervärdet i praktiken borta. Till det kommer förstås faran med ombytlig politik.
En annan påtaglig risk är att ersättningarna betalas genom en ny skogsvårdsavgift, med andra ord genom en beskattning av skogen.
Den amerikanske nobelpristagen Milton Friedman myntade på goda grunder begreppet att det inte finns några gratis luncher.
Pär Fornling