Alice kunde lika gärna vara i skogspolitiken

Det ryktas om en ny skogspolitisk utredning. 
Tanken går till berättelsen om Alice i underlandet. Där träffar hon katten och frågar vilken väg hon bör gå för att gå för att komma ut någonstans. "Om du inte vet vilken väg du ska spelar det heller ingen roll vilken väg du tar", svarar katten och försäkrar att om Alice bara går tillräckligt långt kommer hon fram.
 

I skogspolitiken finns förvisso angelägna frågor att klargöra och utreda. Problemet är att helheten saknas. Om man inte vet vart man vill komma blir det ett fortsatt och evigt lappverk av olika utredningar. 
 

Politiken vilar på två jämställda mål, produktion och miljö. I praktiken är det flera mål. För att hitta vägen måste de vara tydliga och mätbara.

1. Biologisk mångfald. Det har ingen definition, därför tolkas det lite hur som helst. Vi är duktiga på att räkna fåglar. I övrigt finns inget bra sätt att mäta mångfald. Skogsstyrelsen funderar på en metod med tiotusentals mindre provytor. I dessa räknas mossor, lavar, insekter och kärlväxter. Rimligen borde man kunna använda automatisk bildanalys för att få objektiva resultat. En annan tänkbar metod är dna-analyser av humus eller annan materia.
2. Klimat. Det är lätt att mäta inbindningen av kol i växande skog. För inbindningen i produkter behövs en balansakt mellan allt från trähus till kartonger.
3. Kulturminnen. Med laserscanning och annan teknik borde alla lämningar finnas i skogsmaskinernas kartor och därmed alla skador undvikas.
4. Naturupplevelser, sociala värden. Målet är rimligen att den breda allmänheten tar sig ut på promenader och utflykter i skogen, vilket kan visas genom årliga enkäter.
5. Produktion. Tillväxten i skogen mäts redan, men vi väntar fortfarande på ett mål från Skogsstyrelsen, grundat på den blygsamma visionen att tillväxten kan öka 20 procent på 50 år. Potentialen är flerdubbelt större.

Ett problem är förstås att ett intensivt skogsbruk med maximal tillväxt kan vara i konflikt med andra mål. Det är därför vi har politiker. Deras uppgift är att väga intressen mot varandra. 
En bra början är att renodla målen och inse att de drar åt olika håll, exempelvis är klimat och mångfald två olika mål med delvis olika medel.

När man enats om en balanserad helhetsbild är nästa utmaning att hitta verktyg för att genomföra politiken. Nyckeln är bra rådgivning. Därför är det olyckligt att Skogsstyrelsen på det hela taget avvecklat den individuella rådgivningen och att rådgivare ofta ersatts av virkesköpare.

Likväl finns nya fantastiska verktyg för planering av ett precisionsskogsbruk, efter förutsättningarna på varje kvadratmeter. Men likt Alice fick erfara, bra kartor har liten nytta om man inte vet vart man vill komma. 
 

Pär Fornling