LRF måste sluta upp med att försöka blanda in dessa intressen i frågor som gäller skogsbruket och jakten. Enligt gällande lagstiftning har skogsägaren hela ansvaret för vad som händer på fastigheten. Det skriver jägmästaren och skogsägaren Sverker Liden.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln Samsynen mellan älgjägare och markägare är sämre än någonsin av Sofia Karlsson, ordförande för LRF Västra Götaland.
Den enda utgångspunkt staten kan ha för att reglera jakten är dess uppgift att ansvara för skydd och bevarande av olika arter. Sofia Karlssons utgångspunkt, att staten skall reglera avskjutningen så att den blir rättvis, är orimlig. Det finns ingen juridisk grund för det och länsstyrelsen är inte särskilt rättvis. I en undersökning förespråkar 55 procent av tjänstemännen inom statlig och kommunal miljöbyråkrati en ändring av dagens kapitalistiska system och enligt 70 procent kräver miljöfrågorna en radikal förändring av samhället. De ser nog helst att älgarna blir vargmat på vintern.
LRF måste sluta upp med att försöka blanda in dessa intressen i frågor som gäller skogsbruket och jakten. Enligt gällande lagstiftning har skogsägaren hela ansvaret för vad som händer på fastigheten. Då bör också skogsägaren ha beslutanderätten över hur skogen och jakten skall skötas. Om skogsägarna kommer fram till att de når bättre resultat i ett samarbete om jakten kommer de naturligtvis att bilda jaktlag precis som nu.
Sofia Karlsson gör misstaget att blanda in den radikala statsbyråkratin när hon vill tvinga på skogsägarna ett licenssystem. Karlssons licenssystem leder till verklighetsfrämmande schabloniseringar. Länsstyrelserna och Naturvårdsverket har orsakat grov skadegörelse på vår skog och dess ekosystem i strid med gällande riksdagsbeslut. Den finns väl dokumenterad genom Skogsstyrelsens skadeinventeringar.
Riksdagen kan besluta om den stam som behövs för att säkra älgens överlevnad. Så regleras all annan jakt till exempel på varg. Det kan man göra genom att besluta om exempelvis 2 älgar per 1000 hektar i naturliga älgbiotoper. Därefter bör skogsägarna vara fria att organisera jakten på det sätt de finner lämpligt. Detsamma gäller övriga hjortdjur.
Staten har ingen rätt att ta ifrån skogsägarna jakträtten på det sätt som nu sker - och dessutom varje år orsaka skador på skogen för miljarder. Om man fortsätter med nuvarande system bör frågan tas upp av EU-kommissionen.
EU har beslutat om långtgående krav på skogsbruket och skogsägaren. Då kan inte en statlig myndighet införa regleringar som omöjliggör för skogsägaren att försöka nå de mål som satts upp. Högsta domstolens tjäderdom tidigare i år visar dessutom att staten är skadeståndsskyldig för skador den orsakar med sitt reglerande.
Skulle Länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen ha överseende med att en skogsägare skadar ett reservat eller en nyckelbiotop? Nej, dryga böter, skadestånd och beslag av virke kommer som ett brev på posten. Skogsstyrelsen vägrar till och med att frivilligt avregistrera de olagliga registreringarna. Hur många blanketter fyller länsstyrelsen i där den garanterar att dess varg och älgförvaltning inte leder till skador på våra hagmarker, skog och dess ekosystem? Varför vägrar staten att betala ersättning i enlighet med domar i Högsta domstolen?
Varför kräver inte Sofia Karlsson att staten skall betala skadestånd för de skador den orsakar med sitt reglerande? LRF bör sluta med att nominera ledamöter till statens älgförvaltningsgrupper. De bidrar till förstörelsen av skogen.
Det är dags att LRF slutar nonchalera sin största medlemsgrupp och ställer sig på de enskilda skogsägarnas sida i kampen mot statsbyråkratin och dess förstörelse av vår skog.
Sverker Liden
Jägmästare och skogsägare
