Den svenska älgjakten är världens troligen mest överorganiserade hobby. Samsynen mellan jägare och markägare är sämre än någonsin, viltskadorna utvecklas åt fel håll och likaså älgstammens kvalitet. Det skriver Sofia Karlsson, ordförande LRF Västra Götaland.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Den svenska älgjakten är världens troligen mest överorganiserade hobby. Nu har vi hållit på i elva år med den nuvarande älgförvaltningen och ingenting utvecklas som det ska. Samsynen mellan jägare och markägare är sämre än någonsin, viltskadorna utvecklas åt fel håll och likaså älgstammens kvalitet. Vi envisas dessutom med att tro att älgen kan förvaltas lokalt och blundar för att älgarna själva inte ställer upp på det antagandet utan rör sig i landskapet.
Vi sitter idag med en älgförvaltning som tar massor med tid för många människor och som i övrigt förbrukar stora resurser utan att den levererar det den är ämnad att göra, det vill säga en frisk älgstam i balans med dess foderresurser. Systemet är kraftfullt överambitiöst och med snart ett decenniums erfarenheter kan vi nu dra slutsatsen att vi valde fel väg då 2012.
Det är bättre att göra ungefär rätt än exakt fel. Den nuvarande extrema administrationen behöver ersättas med ett enkelt system som uppfyller de nödvändigaste kraven på rättvisa och effekt.
Vi vet att hur mycket vi än fördjupar oss i ambitioner om adaptiv förvaltning blir slutsatserna med nödvändighet ganska enkla och flärdfria. Utifrån en bedömning av älgstammens storlek och vilken skadesituation den föranleder vet vi ganska väl hur många älgar som behöver skjutas för att åstadkomma en god förvaltning.
De kriterier som behöver uppfyllas utifrån denna sanning är egentligen att jakten ska accepteras som rättvis av alla berörda innebärande att den möjliga avskjutningen ska stå i relation till den areal man jagar på samt att jakten ska ha ett sådant upplägg att det långsiktigt upplevs som meningsfullt för jägare att bedriva jakten. En övergång till en fri helt avreglerad jakt uppfyller inget av dessa kriterier och en återgång till 60-talets förhållande är därför inget att eftersträva.
Basen i framtidens älgförvaltning bör vara licenslag som får en lång jakttid. Dessa jaktlags tilldelning bör vara en enkel matematisk operation som fördelar ut avskjutningsutrymmet inom kommuner/länsdelar. Detta system bör kompletteras med att avlysningsjakt införs som stående inslag i avslutningen av varje jaktsäsong för att säkerställa att avskjutningsambitionerna uppnås.
De områden som inte är stora nog att enskilt ha underlag för en egen älg bör ingå i en pool av jaktlag som får en egen tilldelning baserad på sin samlade areal inom vilken det bedrivs avlysningsjakt redan från jaktstart.
Mot denna bakgrund anser vi att det är dags att överge det nuvarande älgförvaltningssystemet samt att aktivt arbeta för införandet av ett sådant system som föreslås här.
Sofia Karlsson
Ordförande LRF Västra Götaland
