Det finns en misstänksamhet mot brukande och en naiv tro att skogen sköter sig själv bara den lämnas ifred. Det gör den naturligtvis, men det blir långt ifrån alltid som vi vill ha det, oavsett om målet är att producera virke eller naturvård.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Högstubbar börjar bli allmänt kända och platsar förmodligen inom kort i Svenska akademins ordbok. För mulmholkar dröjer det nog lite längre, men det kommer. I princip är det gigantiska fågelholkar fyllda med mulm, den där massan av rester som finns i gamla hålträd och är ett eldorado för insekter.
Ekoxe-kompost är en variant på samma tema, liksom viltvatten, naturvårdsbränder och träddelar som lämnas för att öka andelen död ved. Listan kan göras mycket längre och förhoppningsvis byggas på med nya innovativa åtgärder. Framtiden ligger i att göra mer i skogen, inte mindre.
Det finns en misstänksamhet mot brukande och en naiv tro att skogen sköter sig själv bara den lämnas ifred. Det gör den naturligtvis, men det blir långt ifrån alltid som vi vill ha det, oavsett om målet är att producera virke eller naturvård.
Det finns förstås orörda naturmiljöer som måste förbli orörda, men på det hela taget är aktiva insatser av godo. De kan ge mer naturvärden per hektar, vilket rimligen är målet. Debatten handlar mest om antalet hektar i reservat, men det är ett trubbigt instrument som dessutom ofta är kontraproduktivt.
En analys av Skogsstyrelsen för något år sedan visade att 43 000 hektar skyddad skog behövde mer eller mindre omedelbara insatser för att inte dess naturvärden skulle försvinna. Takten för naturvårdande skötsel var då 300 hektar om året. Med den farten tar det 143 år att nå målet. Med andra ord behöver också reservat aktivt brukande. Det är inte konstigt. Om skogen lämnas orörd blir det mest gran eller bok på lång sikt. De är "sekundärträd" och trivs i skuggan från andra träd.
Inget fel på gran, men målet med att skydda skogen är oftast att ta tillvara dagens naturvärden, i flertalet fall formade genom aktivt brukande. Bland det mest värdefulla som finns är slåtterängen. En solbelyst gammal ek är en annan klenod vars värden går förlorade i skuggan av konkurrerande träd.
Vi behöver bättre metoder att mäta biologisk mångfald, vilket är något helt annat än att räkna hektar. Och det behövs fler innovativa lösningar för att gynna mångfalden. När de kräver insatser utöver det vanliga är det rimligt att betala markägarna för arbetet. Jämfört med att köpa reservat blir det betydligt mer samhällsnytta per insatt krona om den går till att bygga mulmholkar, frihugga ekar, eller vad det nu kan vara.
Och framför allt krävs insikten om nyttan av brukande, oavsett om det handlar om naturvård eller kubikmeter virke. Att vända ryggen till, göra ingenting och backa mot framtiden är ingen bra metod.
Pär Fornling
