Bättre föryngringar ett lyft för både klimat och tillväxt
Teknikutvecklingen i skogen har mycket att vara stolt över. Markberedning hör inte dit. Det skriver Land Skogsbruks ledarskribent Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Ungefär var fjärde planta dör efter några år och vid röjningen är ännu fler borta. Det är faktiskt inget vidare resultat.
Ny skog kommer alltid på ena eller andra sättet, men det är bortkastade pengar att köpa fina förädlade plantor om de inte överlever. Det är också en förlorad chans att motverka klimateffekten genom en växtkraftig skog som binder mycket kol. Tyvärr lämnar föryngringarna mer att önska, därför har Skogforsk inlett "föryngringskollen" där planteringar följs över hela landet.
Från första årets resultat framgår det att nästan 50 procent av ytan markbereds och att över hälften av tallplantorna i norr har nedsatt vitalitet. Att bearbeta hälften av marken, trots att det borde räcka med en ordentlig fläck för varje planta, är inte imponerande. Teknikutvecklingen i skogen har mycket att vara stolt över. Markberedning hör inte dit.
Viktigast är förstås att marken bearbetas där det behövs och att plantan hamnar rätt. Alltför ofta blir det galet. Ett grundläggande fel är att problemen sopas under mattan av olika anledningar. Man kan säga att signalsystemet fungerar dåligt.
De mätningar av föryngringarna som Skogsstyrelsen gör visar ganska bra resultat. Det skickar inga signaler för förbättring. Resultaten lyfts av att man numera räknar självföryngrat löv bland de godkända plantorna. Att ha flera trädslag i bestånden kan förstås vara bra, men poängen är rimligen att plantorna bör överleva. Ett betydligt bättre alternativ är då att välja ett färre antal redan från början och därmed ge plats för lövet.
En anledning till bristande resultat är kostnadsjakten. Med skogens sätt att räkna lönsamhet, ränta på ränta under hela trädets livslängd, blir nästan alla åtgärder i ungskogen olönsamma. De så kallade nuvärdeskalkylerna ger en kostnadsjakt som påverkar resultatet. Plantörerna får dålig utbildning och drivs på av pressade ackord.
Inte heller plantskolornas signaler om fördelarna med de bäst förädlade plantorna går fram fullt ut. Det finns all anledning för skogsägaren att kräva det bästa och inte hålla tillgodo med det som råkar vara tillgängligt.
Till problemen hör en alltför stor stam av klövvilt som betar plantorna. Värst är det i Norrland där man talar om multiskadad skog, en kombination av bristande föryngringsarbete, betesskador, törskade och andra angrepp.
För klimatet och framtidens skull finns all anledning att lita mer på bondförnuftet än nuvärdeskalkylerna. Bättre föryngringar med högt förädlade plantor betyder många tiotals miljoner kubikmeter mer i årlig tillväxt.
Pär Fornling