Håll i hatten... och håll hårt i skogsbruksplanen

Skogsstyrelsen föreslår att kravet på att anmäla avverkningar tas bort. I stället vill man ha någon form av obligatoriska skogsbruksplaner. Det finns anledning att vara väldigt tveksam och i vilket fall gäller det att hålla i hatten för att det inte ska gå fel.

Förslaget finns i ett något förvirrat underlag till budget för de närmsta åren. I mångt och mycket liknar det ett rop på hjälp. Myndigheten är överbelastad av rättsliga processer, liksom krav från EU på redovisning och anpassning. Byråkratin knakar i fogarna. 
I det läget tänker man sig spara pengar genom obligatoriska skogsbruksplaner. Förslaget är luddigt, men man får förmoda att markägaren förbinder sig att följa planerna. Det blir då en sorts egenkontroll. 

Det är lätt att förstå motiven. Tillämpningen av artdirektivet, möjligheten att överklaga det mesta, fjällnära skog och frågetecken om ersättning när skogsbruket begränsas...allt tar massor av energi. Och detta när kraften mer än någonsin behövs för ett vägleda och utveckla skogsbruket. Dessutom drabbas allt fler skogsägare av att anmälningar om avverkning överklagas, vilket är orimligt. 

Men kosmetiska förändringar löser inte grundläggande problem.  I den värsta av världar kan man tänka sig att planerna måste lämnas in till myndigheten, att de blir offentliga och att planer hamnar i rättsliga processer med oändliga överklaganden.

På en punkt har myndigheten ändå rätt. Skogsbruksplaner är viktiga och blir mycket bättre med nya medel. Kombinationen av laserscanning från luften och data från skördare ger unika möjligheter att planera i detalj, ned till enskilda träd. Ett hygge kan återbeskogas med varierade trädslag efter lämplighet i terrängen och det underlättar att planera för olika skogsbruksmetoder.

I underlaget till budgeten föreslås några tiotals miljoner kronor till tätare laserscanning. Enligt Skogsstyrelsen är utdelningen 50 - 100 gånger insatsen, för virkesproduktion, klimat och miljö. Med de oddsen finns ingen anledning att tveka.

Mycket av den data som samlas in blir offentlig, vilket är bra. Men planen för hur skogsbruket ska bedrivas är förstås upp till varje markägare. Det finns all anledning att försäkra sig om att de som gör planerna är lyhörda för önskemål från varje enskild skogsägare och att de inte har en egen agenda. 

Det är långt ifrån självklart att överlåta arbetet och planen till virkesköparen. 
I grund och botten tillhör skogsbruksplanen markägaren. Det finns anledning att slå vakt om ägandet och integriteten när myndigheten eller någon annan rycker i planen.

Pär Fornling