Om politikerna och skogsindustrin vill ha ett mer varierat skogsbruk är det mycket effektivare att stoppa myndigheternas detaljstyrning och skogsindustrins certifierade planer än att fridlysa arter på begränsade arealer. Det skriver jägmästaren och skogsägaren Sverker Liden.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Under senare år har flera stora byggprojekt stoppats av förekomsten av liten vattensalamander. Men hur ovanliga är de och vilken effekt får ett skydd av salamander på andra arter?
För 30 år sedan hade vi problem med åkersnigel i vår köksträdgård. De åt av och kröp in i isbergssalladen. I en artikel läste jag att det kunde vara bra med en liten trädgårdsdamm för att med hjälp av grodor hålla sniglarna borta. Jag byggde en på 2x3 meters storlek, 1 meters djup och planterade näckros, svärdslilja, kabbeleka med mera i den.
Mycket riktigt kom det grodor dit omgående. Men efter några år försvann grodrommen och grodorna minskade i antal. Istället invaderades dammen av liten vattensalamander som förmodligen åt upp grodrommen men också varenda snigel i köksträdgården.
Efter några år började dammen se ut som spenatsoppa så jag lade ut nät och fångade rudor i en annan större damm och planterade in i trädgårdsdammen med tanken att de skulle äta upp algerna. Det klarade de inte men salamandrarna försvann. De gillar inte lukten av fisk läste jag mig till. Så salamandrarna försvann och grodorna kom tillbaka.
För några år sedan var dammplasten slut och jag bytte ut den, släppte tillbaka rudorna i den andra dammen och satte tillbaka växterna i trädgårdsdammen. Senare på sommaren tyckte jag vattnet såg grått ut. Det visade sig vara tusentals salamanderyngel, rudorna var ju borta. Förhoppningsvis gillar salamandrarna mördarsniglarna som nu har invaderat trädgården. Förmodligen finns det massor av salamandrar i vår gamla vildvuxna fruktträdgård men vi ser dem bara i dammen.
Hur mycket av upp och nedgången av olika arter beror på konkurrens mellan arterna och hur mycket betyder egentligen våra ansträngningar att skydda arter genom att till exempel stoppa infrastruktur, detaljreglera jord- och skogsbruk med mera? Jag tycker att salamandrarna lätt sprider sig om de rätta förutsättningarna finns, de verkar inte vara särskilt sällsynta och vår ambition att skydda vissa arter verkar leda till försämrade förhållanden för andra arter.
Det förefaller mycket enklare och effektivare att ha generella naturhänsyn i jord- och skogsbruk än att tillämpa en rigorös ”fridlysningsstrategi” som avskräcker jord- och skogsbrukare från att skapa eller behålla en varierad natur. Risken är ju att drabbas av naturvårdsbyråkratin.
Naturvårdsbyråkratin och fridlysningsstrategin förefaller mycket mer effektiv än vad den egentligen är. Både avsättningar och bevarande styrs av slumpen exempelvis vilka fler arter som etablerar sig i en vattensamling eller en nyckelbiotop.
Att fridlysningsstrategin ändå är så populär bland byråkrater och politiker beror på att de kan peka på ett konkret beslut på en bestämd plats och hävda att de räddat en art just där. Men egentligen snyltar de bara på den insats jord- eller skogsbrukaren gjort som låtit biotopen utvecklas.
Om politikerna och skogsindustrin vill ha ett mer varierat skogsbruk är det mycket effektivare att stoppa myndigheternas detaljstyrning och skogsindustrins certifierade planer än att låtsas att man räddar arter med fridlysning på begränsade arealer.
Avreglera natur- och skogsvård så får vi en mycket mer varierad skog med bättre förutsättningar för olika arter och biotoper.
Sverker Liden
Jägmästare och skogsägare
