Brist på visioner, mål och odlarglädje

Industrin är beroende av aktiva skogsägare, men skogsägarnas beroende av industrin är begränsat, skriver Pär Fornling. 

Det blir förstås inte bättre av att familjeskogsbruket klumpas ihop med bolagsskogsbruket och drabbas av samma generella kritik, skriver Pär Fornling. FOTO: TT

Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

Debatten om skogen är så förvirrad och tråkig att många skogsägare kan förmodas stå på tröskeln att backa från det aktiva brukandet. När man gör något bra och kritiseras för detsamma är det frestande att lägga av.
Industrin är beroende av aktiva skogsägare, men skogsägarnas beroende av industrin är begränsat. 


I den senaste Skogsbarometern uppger under tio procent att en god löpande avkastning betyder mest i skogsägandet. Andelen som får huvuddelen av inkomsten från skogen är ännu lägre. 


Av landets 310 000 enskilda skogsägare finns alltså en betydande grupp som i ganska liten grad är beroende av att bruka skogen. De gör det likväl, inte bara för virkesintäkter utan för att det är en livsstil, det finns i ryggmärgen och det är i bästa fall roligt. 
Det är ett mönster som nötts in under flera generationer, och inget man plötsligt ger upp. Men det tar lång tid att vända skutan om intresset för brukandet börjar gå utför. Och även om dagens skogsägare har det i ryggmärgen kommer en ny generation som matas med en negativ syn på brukandet. 


Det blir förstås inte bättre av att familjeskogsbruket klumpas ihop med bolagsskogsbruket och drabbas av samma generella kritik. Det blir inte minst tydligt nu, när trakthyggesbruket åter är i fokus. Då det i bolagsskogarna kan det handla om tio hektar är det fåtalet hektar i familjeskogsbruket. Det vore faktiskt rimligt med en övre tillåten gräns för hyggen.  I vilket fall finns anledning för familjeskogsbruket att skärpa den egna profilen, vilket inte hindrar att många frågor är generella för hela skogsbruket. Och dit hör grundbulten i brukandet.
Det behövs visioner och mål. Framtiden ligger inte i att vända ryggen till och göra ingenting.
Potentialen att både öka tillväxt och gynna biologisk mångfald genom aktiva åtgärder är enorm.


För nästan tre år sedan, i januari 2020, presenterade Skogsstyrelsen ett program för ökad tillväxt. Det skulle resultera i en rådgivningskampanj. I den mån kampanjen existerar har den inte gjort något djupare avtryck.
Programmet var i alla fall ett bra avstamp även om målen var modesta. Att förbättra föryngringarna, gå hela vägen med förädlade plantor, plantera snabbväxande lövträd på nedlagd jordbruksmark är några av många kraftfulla verktyg. 


Med tanke på de utmaningar vi står inför är läget jämförbart med den kraftsamling som gjordes på skogsbruket i början av 1900-talet. För att komma någonstans behöver man veta vart man är på väg. Det måste också kännas meningsfullt och premieras.  
Det är förstås upp till enskilda skogsägare att avgöra hur fastigheten ska brukas, men för landet som helhet har skogsbruket många plusvärden. Därför finns all anledning att uppmuntra odlarglädjen.

Pär Fornling

Läs mer: 

"Södra hade kunnat dubbla priset till sina medlemmar"

Skogen gör störst klimatnytta om den får växa