Det var mer visionärt för 120 år sedan

Det är ett märkesår. För 120 år sedan trädde 1903 års skogsvårdslag i kraft. För 30 år sedan beslöt riksdagen om dagens politik. Och för 50 år sedan tillsattes utredningen "Skog för framtiden". Den ledde till en produktionsinriktad politik med krav på röjning, krav på att avverka gammal skog med dålig tillväxt och att åtgärda glesa bestånd. Med dagens glasögon är det lätt att vara kritisk, men då kändes det rätt för politikerna. Och det bidrog till att bygga upp virkestillgångarna. 

Till saken hör att "Skog för framtiden" tillsattes efter att man kastat den föregående utredningen, Mål och medel i skogspolitiken, direkt i papperskorgen. Den förutsåg, grovt förenklat, att plast skulle ersätta trä. Därför var det lika bra att kortsiktigt maximera avverkningarna.
Det är lätt att kritisera och vara efterklok och vi glömmer tidsperspektiven. 
Blickar vi 50 år fram i tiden är det tveksamt vad domen blir över dagens politik, utan en genomtänkt helhet. Alla springer åt det håll opinionsvindarna blåser, magkänsla går före erfarenhet och kunskap.

Just nu, ett kort ögonblick i historien, tror man sig veta att hyggesfria metoder är universallösningen. Kanske det. För att veta behövs forskningsresultat, och de är på gång. Den bästa kunskapen byggs på praktiska försök och då är 50 år en kort väntan. 
Det hindrar inte att nya "experter" slänger sig ut i debatten. Ödmjukhet vore på sin plats. 
Då det gäller hyggesfritt kan man exempelvis fundera över priset av att avstå från förädlade plantor och att det innebär många körningar med tunga skogsmaskiner. Förmodligen krävs permanenta vägar. Dessutom blir det på lång sikt mycket gran eftersom granen föryngrar sig bra i skuggan av andra träd. 

I flera fall fungerar det förmodligen utmärkt, och det är bra med engagerade skogsägare som prövar olika metoder, men vi måste rimligen kunna ha flera bollar i luften och bygga vidare på det vi redan har.
Det kalhyggesbruk som följde av 1973 års utredning modifierades radikalt genom beslutet för 30 år sedan. Och mer kan göras, exempelvis genom en övre gräns för storleken på hyggen, liksom bättre planering för att lämna och vårda evighetsträd, trädridåer och annan generell hänsyn.

Om vi är ambivalenta till 50-års jubileet finns odelad vördnad inför den kraftsamling som gjordes för 120 år sedan. Den ledde till att vi också kan fira 100-årsjubileum av försöksparker och riksskogstaxeringen. Det behövs ett liknande omtag idag, inför våra nya utmaningar, men det är tveksamt om vi är lika handlingskraftiga som i början av 1900-talet.

Pär Fornling