EU vilse utan tydliga mål och medel
Nästa år är det val till EU-parlamentet. Om kandidaterna ska konfronteras med en enda fråga är det hur EU ska bli tydligt och begripligt.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Det är inte lätt att hänga med i EUs skogliga turer. Beslutsprocessen och motiven bakom förslagen är oklara. Och här är förstås huvudproblemet. För att få med sig landets 310 000 skogsägare måste det finnas övertygande motiv bakom besluten. Det måste kännas meningsfullt att vidta olika åtgärder. Däremot behöver problemet för den enskilde markägaren inte vara de ekonomiska konsekvenserna.
Skogsstyrelsen har räknat ut att EU-förslagen kan kosta hårresande 175 miljarder kronor. Beräkningen bygger på kostnaden för att köpa produktiv skogsmark och lägga i reservat. Man kan också tänka sig uppgörelser där markägarna har kvar ägandet och att pengarna går till ersättning för att inte avverka eller för att vidta någon annan åtgärd.
Om vi utgår från att markägaren kompenseras kvarstår likväl två avgörande problem:
För det första är det ur ett övergripande samhällsperspektiv rena dumheterna att inte ta vara på skogens möjligheter för att mota klimatförändringen, gynna landsbygden och förse oss med nyttiga produkter. Det andra problemet är en gren av samma träd.
Även om markägarna kompenseras ekonomiskt måste det kännas meningsfullt. Det är inte roligt när en förmyndare dikterar något man i grunden vet är fel, med vetskapen om att nyttan av brukandet skulle vara mycket större om man fick agera efter eget huvud.
Och här är pudelns kärna.
Visst, det kan kanske vara värt att hosta upp 175 miljarder kronor om vi vet att det gör nytta, men då krävs transparens och trovärdigt motiv. Här haltar förslagen hela vägen.
Kanske förbjuds avverkningsrester som biobränsle. Kanske leder en förordning om avskogning till problem med att exportera trävaror från trakthyggesbruk. Kanske måste avverkningarna begränsas för att kortsiktigt öka inbindningen av kol. Och kanske måste en femtedel av arealen återställas till ekosystem från början av 1800-talet - medan andra länder har målet att återställa till början av 1990-talet!
I bästa fall landar förslagen inte alldeles galet, men det är faktiskt omöjligt att förutse. Processerna rullar på i ett triangeldrama mellan parlament, råd och kommission.
Man kan tycka att frågorna, enligt närhetsprincipen, borde avgöras nationellt. Men nu har anden släppts ut från flaskan. Det var en from förhoppning och ett monumentalt misstag att passivt räkna med att skogsfrågorna kunde hållas utanför EU. Nästa år är det val till EU-parlamentet.
Om kandidaterna ska konfronteras med en enda fråga är det hur EU ska bli tydligt och begripligt. Det är en förutsättning för att kunna väga olika handlingsvägar mot varandra.
Esaias Tegnér gjorde en allmängiltig analys redan på 1800-talet: Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
Pär Fornling