Misslyckat för skogslandet Sverige

Det är läge för självkritik. Skogsnäringen, branschföreträdare och politiker har inte klarat av att förklara den svenska skogsmodellen för övriga medlemsländer i EU. 
EU:s mål är att Europa ska bli världens första klimatneutrala kontinent år 2050. När det har visat sig vara svårt att täppa till industriernas skorstenar och strypa utsläppen från den europeiska fordonsflottan, så har skogen seglat in som en gyllene lösning. Kolinlagring har blivit det magiska ordet med en till synes smidig utväg genom att peka ut ett fredat skogsreservat i norr.

Givetvis gäller självkritiken även den egna näringen. Ett hållbart skogsbruk ska nå upp till höga krav på biologisk mångfald och naturvärden.

Skogen har en ovärderlig roll i klimatomställningen. Men inte enbart genom att konserveras. Skogen kan erbjuda alternativ när fossila bränslen fasas ut. Det pekar den före detta statsministern och tillika förre ordförande för statliga Sveaskog, Göran Persson, på i en debattartikel i Dagens industri, skriven tillsammans med Håkan Buskhe, VD för FAM. De beskriver skogens roll som en 100-årig framgångssaga och nyckeln till hur Sverige reste sig ur fattigdom till välfärdsstat. 

Sverige måste utnyttja det svenska ordförandeskapet till att visa upp Skogsnationen Sverige, skriver de. Göran Persson borde veta vad han talar om då han ledde ordförandeskapet i EU våren 2001. När Sverige för tredje gången nu är ordförandeland så finns chansen. Även om det kräver en del elegans, då ordförandeskapet förväntas hållas neutralt, och vi måste förlita oss på att andra skogsländer för vår talan, som Finland, Tjeckien och Österrike. 

Nuläget är dock att den svenska skogsnäringen attackeras från flera håll. Varje enskilt lagförslag från Bryssel kan hanteras, men när de kommer i en strid ström blir situationen omöjlig. Enligt LULUCF-förordningen ska det svenska målet för kolsänka höjas till 4 miljoner ton årligen. Det nya förslaget om återställande av natur riskerar att låsa in stora skogsarealer, och direktivet om förnybar energi försvårar användandet av skogens restprodukter. 

Kostnaderna redovisas inte och EU-kommissionen gör ingen analys ur ett samhällsperspektiv. Art- och habitatdirektivets förslag kan ge stora negativa konsekvenser, då Sverige använder andra kriterier än övriga EU-länder trots att vi är en av dem som har mest och starkast skyddad skog, vilket får det svenska skogliga naturvårdsarbetet att framstå i sämre dager. 

Självklart borde alla EU-länder rapportera in på likvärdiga grunder.
EU:s medlemsländer ser för olika ut för att samma klimatpolitiska modell ska passa alla. Det enda rimliga är att de skogspolitiska målen sätts av medlemsländerna själva. 

Anna Nilsson