Ivern i att för de medlemmar som vill producera mer förnyelsebar el till samhället, får LRF aldrig glömma att detta inte får ske på bekostnad av lönsamhet och konkurrenskraft i produktionen av råvaror för livsmedel och andra ändamål. Det skriver lantbrukaren Peter Borring.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln LRF bör bevaka energifrågan strategiskt av Ulf Jobacker, projektledare inom energi.
När man skriver en krönika vill man väcka till eftertanke, och kanske även lite debatt. Jag är därför glad över Ulf Jobackers reflektion. Ulf replikerar att LRF, istället för att bevaka, ska se hela energifrågan som strategisk. Där är vi helt överens.
Jag menar dock att frågan just ur ett strategiskt perspektiv kan bli lite knepigare för LRF än andra företagareorganisationer, som främst kan fokusera på vikten av en prisvärd och stabil tillgång på el, och möjligheten att ställa om under långsiktiga villkor.
För LRFs medlemmar tillkommer också möjligheten att också producera energi i högre grad än för en del andra företagare. Jag menar att i ivern att bidra till mer förnyelsebar el till samhället, och skapa förutsättningar för de medlemmar som vill producera energi, får LRF aldrig glömma att detta inte får ske på bekostnad av lönsamhet och konkurrenskraft i produktionen av råvaror för livsmedel och andra ändamål än energi. Det får inte heller ske på ett sätt som skapar den typen av storskalighet som förskjuter makten om frågorna från LRFs medlemmar. En dålig lönsamhet i livsmedelsproduktionen kan, och ska inte, kompenseras med lönsam produktion av energi.
Det är av största strategiska vikt att dessa aspekter beaktas och vägs av när LRF förhåller sig till energifrågan. Jag tror vi är helt överens om att energifrågan innehåller mer möjligheter än problem för LRFs medlemmar som kollektiv.
Peter Borring
Lantbrukare, Skänninge.
