Kolsänka kan löna sig
Det kan vara ekonomiskt lönsamt att avstå avverkning, och räkna med en kompensation från staten. Det skriver Kjell Prytz, docent i fysik.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Skogens nettotillväxt inom EU har försämrats kraftigt det senaste decenniet. Den så kallade kolsänkan har minskat med 30 procent. Kolsänkan är skillnaden mellan utsläpp av koldioxid från landsektorn (skogsbruk plus jordbruk) och hela skogens upptag av koldioxid, räknat nationsvis. I flera skogsländer som Finland, Österrike, Estland och Tjeckien är den helt utraderad. Anledningen anses vara en ökad efterfrågan på skogligt biobränsle.
Inom EUs klimatlag, tillika svensk lag, spelar kolsänkan stor roll eftersom det som avgör klimatpåverkan är nettoutsläppet, det vill säga fossila utsläpp minus kolsänka. På så sätt får en försämrad kolsänka samma negativa effekt som ökade fossila utsläpp.
För att förbättra kolsänkan måste skogens kolförråd öka, primärt via minskad avverkning. I Sverige lyckades man nyligen att öka kolsänkan med hela 7 Mton på årsbasis genom en obskyr omräkning. EUs klimatlag kräver då bara en ökning med 4 Mton till år 2030 vilket förväntas klaras utan minskad avverkning.
Men andra länder får istället en tyngre börda. Finland måste till år 2030 öka kolsänkan med 18 Mton, motsvarande uppemot 30 procent minskad avverkning.
Det svenska trixet med bokföringen är dock kortsiktigt. EU aviserar unionens kolsänka ska mer än fördubblas till år 2050, vilket oundvikligen kräver en minskad skogsavverkning, även för Sverige.
Skogens roll i klimatkrisen blir då, i enlighet med IPCCs riktlinjer, att växa tillbaka till sin mogna form för att därigenom lagra maximalt med kol. Hur ska detta förverkligas?
En möjlighet är att staten använder de fossila utsläppsavgifterna för att betala skogsägare för att lagra kol. Man betalar alltså skogsägaren för den koldioxid som skogen tar upp, och värderar detta upptag till lika mycket som det kostar att släppa ut, cirka 1-2 kronor per kilo koldioxid. På så sätt blir det en dubbel positiv effekt för klimatet. Beräkningar visar att det i ett sådant fall kan det bli mer lönsamt att låta skogen stå istället för att avverka.
Vi kan göra ett överslag. Vid avverkningsmogen ålder på 80 år finns cirka 300 m3sk per hektar. Skogen har då betat avsin kolskuld. Skogen fortsätter dock att växa till sig många decennier efter det, inte minst på grund av den fossila koldioxiden. Världens naturskogar växer så det knakar på grund av det extra näringstillskottet.
Vi kan räkna med enfortsatt tillväxt på 8 m3sk per år, motsvarande ett upptag på 11 ton koldioxid enligt en standardmall, till ett värde av 20 000 kronor. Att avverka ger en inkomst på cirka 150 000 kronor minus stora omkostnader. På 4-5 år har man därför tjänat mer på att låta skogen stå än att avverka. Denna årliga inkomst kan fortsätta många år till, i princip så länge vi har fossila utsläpp. Har du exempelvis 15 hektar avverkningsmogen skog bör staten betala dig 300 000 kronor årligen.
Det kan därför mycket väl vara ett klokt beslut att avstå avverkning i detta läge, och räkna med en kompensation från staten.
Samtidigt gör man då klimatet och naturen en tjänst.
Kjell Prytz
Docent i fysik
Mälardalens universitet