En snabb övergång till kontinuitetsskogsbruk är i praktiken närmast omöjlig och ge enorma konsekvenser. Men det kan vara klokt att följa Finland och ge Sveaskog direktiv om att gå över till kontinuitetsskogsbruk till viss del, skriver Knut Persson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Vetenskapens Värld i SVT har ännu en gång intresserat sig för skogen. Den här gången är det främst trakthyggesbruket som är i skottgluggen.
Den naturliga reaktionen från många skogsbrukare är säkert att ta avstånd från ett osakligt program. Och det är inte någon tvekan om att programmet innehåller en hel del förenklingar. Men det kan också vara ett farligt synsätt att tro att allting är bra som det är just nu.
Programmet driver tesen att sättet att bruka skogen som är helt dominerande i Sverige finns för att förse skogsindustrin med massaved som är betydligt billigare än i resten av Europa. Det handlar alltså om den vanliga skötselkedjan plantering-röjning-gallring-slutavverkning. Den här skötselmetoden ger ganska mycket klent virke som är lämplig för tillverkning av massa och papper.
Alternativet är ett skogsbruk där man med 10-20 års mellanrum hugger ner de största träden. Det brukar kallas blädning och ger en större andel grovt virke. Man kan också avverka mindre ytor, luckhuggning. En stor skillnad är naturligtvis att skogen aldrig upplevs som helt avverkad, det finns alltid minst medelstora träd kvar.
Förespråkarna hävdar att kontinuitetsskogsbruket kan vara mer lönsamt för skogsägarna eftersom det blir en stor andel timmer som har ett bättre pris än massaved. De som är emot pekar på att tillväxten i antal kubikmeter blir betydligt mindre.
I Finland har det stora statliga skogsbolaget fått direktiv som innebär att 25 procent av innehavet ska brukas som kontinuitetsskogsbruk. I Sverige sker det på mindre än en procent av statliga Sveaskogs innehav.
Som vanligt är det klokt att hålla sig ifrån ytterligheter. En snabb övergång till kontinuitetsskogsbruk är i praktiken närmast omöjlig och skulle man försöka skulle det få enorma konsekvenser. Att helt säga nej till nya skötselformer skulle ge ett statiskt skogsbruk som är illa rustat för att ta sig an framtiden.
Det är inte någon tvekan om att blädning kräver mer av skogsägaren och inte passar på alla marker och skogstyper. Det kan också vara så att det finns skogar där upplevelsevärdet är så viktigt att en avverkning är olämplig, men där det ändå är möjligt att bedriva ett mer skonsamt skogsbruk.
För familjeskogsbruket måste det vara upp till varje skogsägare att själv bestämma hur man vill sköta sin skog. Och det innebär under lång tid framåt att det traditionella skogsbruket kommer att dominera.
Om man vill testa en snabbare övergång till hyggesfritt kan det vara klokt att följa Finland och ge Sveaskog direktiv om att gå över till kontinuitetsskogsbruk på en viss andel av innehavet. Det skulle ge värdefull erfarenhet som även andra kan ta del av.
Knut Persson
